Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Bokanmälningar och litterära notiser - Inåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKANMÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
människan är myndig, behöfver hon för sin del ingen yttre reglerande form
för sitt lif; den skulle endast hindra hennes fria rörelser och förtynga hen-
nes lyftning mot Gud. Garizim, Jerusalem, Mekka, Rom, Geneve och Augs-
burg, påfve, profet och bibel skola alla hafva vikit ·för den norm, som bor
och lefver i hennes eget bröst. Då skall icke heller religionen hafva sitt
skilda fack i hennes lif, den skall icke heller vara den simpla summan af
allt, som drager henne uppåt; men den skall vara den med hänförelse,
kärlek och andakt kända enande och förklarande kraften i hennes tanke-,
vilje- och njutningslif. Hvarje hennes handling skall vara en bön, och
hvarje hennes verksamhetsfält ett altare, hvarifrån den nya människan upp-
sänder en aldrig slocknande offerlåga mot evighetens värld, från hvilken
hon härstammar och för hvilken hon blifvit skapad." Men, säger man,
denna andliga religion har Jesus en gång för alla stiftat. På sitt sätt är
detta sant. "Och så pekar man på kyrkan, dess historia och dess gärnin-
gar och säger: där är religionen i anda och sanning, Nazarenens heliga
arf. Men detta är icke sant. Hvad kyrkan än må innesluta af evig san-
ning, etisk kraft och gudomliga funktioner, är hon dock en mänsklig in-
stitution, på sin höjd jämförelsevis högre än alla andra, men med andans
och sanningens religion kongruerar icke hennes. Alla tiders erfarenhet,
och allra mest den nuvarande, predikar det med tordönsstämma, och för
den, som känner människorna och historien, är det alldeles naturligt, att
så är. Kyrkan är en historisk företeelse, bildad i tiden, af tiden och för
tiden, en form för ett moment i det religiösa lifvets utveckling. Själfva
detta lif kan hon tjäna eller skada, men hon kan aldrig i tiden rymma eller
mätta det; ty det skall aldrig kunna gifvas en timlig form, som kan rymma
det eviga, aldrig en yttre kult, som kan motsvara tillbedjandet i anda och
sanning." - –
Varmast talar kanske förf. i det kapitel, till hvars rubrik han använ-
der slagorden "Idealism och realism", och hvari han från historien om Jesu
förhållande till systrarna Marta och Maria tager uppslaget till en den här-
ligaste lofsång öfver idealtron och det ideala sträfvandet. Vi beklaga, att
utrymmet nekar oss att referera denna förträffliga framställning. Men vi
hänvisa till den i boken själf; läs den där - och ni skall för visso ej un-
derlåta att läsa äfven de öfriga kapitlen!
IVlindre tilltalas vi af de två uppsatserna om "Själfhäfdelse och själf-
uppoffring" och om "Rikedom och fattigdom". Hvad vi särskildt i den
senare af dessa saknar är hänsynen till det m•änskliga samhället, som på
en gång gifver det relativa urskuldandet af den ifrågavarande, från indi-
videns synpunkt grymma motsatsen och kan gifva medlen till dess rela-
tiva öfvervinnande. Det problemet är enligt vår åsikt en fråga, som be-
stämdt visar utöfver "den enkelte". Men äfven i dessa kapitel finnes myc-
ket tänkvärdt, särskildt t. ex. i framställningen af hvad vi ha att förstå med
"vår nästa".
Framställningen höjer sig återigen i betraktelsen öfver "Den yttersta
domen" och når sin höjdpunkt först i afslutningen om "Det eviga".
Det sätt,. hvarpå förf. där löser frågan om "eviga straff" eller "all-
tings återställelse", genom att visa, .att den formulerats orätt, synes oss
vara det enda riktiga. Och lika riktig är nog ock hänvisningen till, huru
bibeln äfven rörande detta spörsmål drager sig undan anspråken att lämna
materialier till en färdig dogmatisk teori. Fullt dela vi förf:s med så myc-
ken värme framställda åsikt, att evighetsbegreppet får sin rätta religiösa
betydelse endast då det fattas såsom innebärande frihet från all tidsbestäm-
ning och sålunda ej liksättes med en oändligt utsträckt tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
