Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - H. D.: Ett bidrag till skolfrågan. Kunna våra allmänna läroverk allt fortfarande vara i saknad af en verklig afslutningsklass på skolans mellanstadium?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520 ETT BIDRAG TILL SKOLFRÅGAN.
I de två sista klasserna har af matematikens 5 eller 6 veckotimmar en-
dast en varit anslagen åt sifferräkning. De öfriga ha upptagits af geo-
metrien och af algebran. Utom med de traditionella fyra böckerna i
Euklides har vår gosse i fråga’) som sagdt., nu andra året sträfvat med
detta något, som kallats algebra. Han har lärt sig att göra alla möjliga
konstiga Häkneoperationer» med a och b och c och .x och y) addition
och subtraktion och multiplikation o. s. v. af algebraiska bråk och hela
tal - och kanske förblir det sedan för honom som för mången intill
hans sista stund en hemlighet, hvilken välsignelse, som ligger i besitt-
ningen af denna lärdom. Eller till äfventyrs har han, innan han för all
framtid lämnar den algebraiska vetenskapen, under den sista terminens
två eller tre sista veckor ändtligen genom några små »ekvationsproblen1»
fått en aning om, att för dem) som konzma att fortsätta skolan) en frukt
kan blifva att skörda af all denna räkneöfning. - Således: just vid den
punkt, där en praktisk a9vändning af det två-åriga teoretiska studiet kan
vidtaga~ just där slutar »afslutningsklassens» kurs.
Eller man tänke på de främmande språken! Han läser tyska~ vår
femteklassist, och sedan ett år tillbaka äfven engelska. Och nu får han
- ohyggligt att omtala - ta i tu med ännu ett främmande språk, fran-
skan. Vi veta alla, hur liten nytta och hur liten glädje det är med en
blott begynnelse, då det gäller att inlära ett främmande språk. Form-
lärans paradigmer och elementarbokens innehållsrika utsagor lämna en-
samma för sig knappt annan kunskap än den, att all början är svår. Ett
språkstudium, om det skall få något praktiskt värde, måste drifvas till
en viss gräns. Bringar man det ej dit, så kunde man så godt hafva af-
stått från alltsammans. Det liknar ett affärsföretag, som börjar gifva
ränta, först när det vuxit till en viss storlek; låter man det afstanna dess-
förinnan, så har man kastat bort sina penningar. Det gäller således’) då
man begynner ett främmande språk, att begynna med kraft och med
riklig tid, så att man snart må hinna fram till den gräns, där kunskaper~
börjar växa af sig själf och det fortsatta arbetet är sin egen belöning.
Man kunde då tycka, att den i 4:e klassen började engelskan väl kunde
behöfva all den tid, som finnes att få under de närmaste två läsåren,
och att den i kampen för tillvaron kunde ha nog af konkurrens1
då den
i pojkhjärnorna skall skaffa sig plats bredvid både svenska och tyska.
Och likvissti året efter engelskans införande låter man den stackars femte-
klassisten i denna s. k. afslutningsklass börja ännu ett främmande språk.
Jämte tyska och engelska skall han nu äfven läsa franska. Med den ef-
fektiva lektionstiden af 3 timmar i veckan får han nu under sitt sista
skolår göra en liten begynnelse till en början af detta svåra språks kän-
nedom, en begynnelse, so.m tyckes vara gjord enkom för att förgätas.
- Anordningen må synas orimlig och har ofta blifvit klandrad och be-
klagad. Kanske är den dock karakteristisk för hela vårt skolsystem. Den
är ett lysande bevis på den mångläseriets ande, som härskar däri, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
