Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE. 579
läggas oss till last, är ovillkorligen en trumf, som måste värderas. Några
ifriga u·tgjutelser emellanåt i pressen och på folkmöten förtjäna ingalunda
att uppföras på Sveriges debetkonto. Det går sannerligen icke för sig
att i dylika öfver hela världen alldagliga företeelser framleta en något så
när giltig undskyllan för norska stortingets förlöpningar och dess ledares
äfventyrliga ministerprogram.
Hufvudsaken är, att Sveriges statsmakter intill denna stund hållit sig
fullkomligt fria från alla utmanande åtgärder eller beslut. Det har gått
så långt, att själfve motståndarne, äfven med allra bästa vilja, kunnat
finna utmaningar endast i svenska anbud och tillämnade eftergifter. Det
klaraste beviset är kanske det färskaste, att man, när man nödvändigt
vill söka sak med oss, måste ondgöras till och med öfver vår villighet
att betala norska statskassans skulder. Dessa uppenbara förvrängningar,
som ej ens de mest öfvade advokatoriska talanger kunnat gifva ett fagrare
sken, äro lika många erkännanden, som komma oss till godo och lända
motparten till förfång.
Det är emellertid säkerligen riktigt, att denna Sveriges hållning icke
har berott på en djup och fin beräkning, utan i det allra mesta varit en
följd af vår medfödda ovilja mot »bråk». Ty icke blott regeringens upp-
trädande, utan äfven landets allmänna mening måste anses allt fortfarande
bära prägeln af en viss tveksamhet, som behöfver god tid på sig för att
uppnå stadgade och endräktiga åsikter och handla därefter. Det är också
en sund iakttagelse, att genom norska vänsterns framfart de s. k. »libe-
rala» eller »radikala>> sträfvandena här i Sverige lidit väsentligt afbräck,
hvilket man efter olika anläggning må beklaga eller glädja sig öfver.
Någonting vidare besynnerligt ligger för resten ej däri. Meningsgrupper,
som låtit förleda sig att uppmuntra den norska upplösningsrörelsen i
tidigare, mindre utpräglade skeden, liksom att motarbeta den senaste
oundgängliga försvarsreformen, måste råka i en skef ställning, när deras
missräkningar genom· förhållandenas makt kommit i full dag och obehag-
liga samfälda spörsmål tvungit sig fram i förgrunden. Det kan icke
gälla som annat än ett tecken till en helsosam vändning i våra inre stri-
der, att numera, med undantag af en handfull envisa oppositionsnaturer
dessa grupper, visserligen under åtskilligt grumsande, instämma i ·det all-
männa ogillandet af den norska »rabalderpolitiken». För dem återstår
att antingen afvakta n1otsvarande grofva bockar å andra, »konservativa»
partiers sida eller att själfva verksamt bidraga till undanrödjandet af de
unionella stötestenarna för vår gemensamma förkofran.
Det är nu i grund och botten en smakfråga, huruvida »ideer» eller
>>intressen»., »höger» eller »vänster» eller andra mindre klingande och mer
prosaiska termer göra vackrare effekt och böra varmare omhuldas i det
politiska lifvet. Det kommer ändå alltid an på att efter förmåga upp-
skatta de långt talrikare, verkliga faktorerna, huru de än månde kallas,
till deras gångbara och användbara värde i olika skiften. Framför allt
gäller detj när man tycker sig ila framåt med förlig bris och svällda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
