Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE.
segel~ att varsamt se sig om efter dolda blindskär och låta hvarken locka
eller skrämma sig af vilseledande vädertecken och oväntade vindkast. I
alla nationella spörsmål bör det närmaste syftet vara folkkrafternas största
· möjliga samling och sammanhållning’) som väl torde förtjäna, att hvarje-
handa tyngande ballast., som redan gjort sin tjänst, efter behof vräkes
öfver bord.
Utan att öfverdrifva unionstvistens hotande beskaffenhet kan man
väl säga, att Sverige för närvarande står framför ett ansvar, som kräfver
både kallt blod och vaken omtanke. För vederbörande »ideala>> riktningar
eller intresseforbund, som tro sig innehafva makten för tillfället, må det
gälla, att de mindre hafva att vinnlägga sig om en kanske omöjlig upp-
görelse med norrmännen än att tillvarataga Sveriges rätt och fördelar.
Men eftersom icke heller Sverige är hjälpt uteslutande med muntliga eller
skriftliga bekännelser af fosterländska tänkesätt och efter råd och lägen-
het dygdens belöning i passande valuta, så kvarstår uppgiften att inom
vårt folk åvägabringa en verklig sammanslutning, hvarpå någonting kan
byggas, eller åtminstone att ej genom förhastade tillställningar störa den
endräkt, som själfva händelserna hålla på att förbereda. För detta än-
damål kan måhända till och med ett tillmötesgående, som ingen unions-
plikt ålägger oss, vara under vissa förutsättningar ganska lämpligt, innan
de ännu vacklande meningarna och stämningarna i Sverige hunnit vinna
nödig stadga.
Den åsikten kan utan tvifvel med goda skäl försvaras, att det allra
bästa hade varit, om Sverige ända intill en afgörande kris hade bevarat
ej blott sitt lugn, utan äfven fullkomligt fria händer i fråga om de nor-
ska unionsprogrammens dryftning. Vi skulle då hafva undvikit att gifva
spetsfundigheten och böjelsen att för allting skylla på Sverige oupphör-
ligt ny näring och tillika fått rundlig tid på oss att sinsemellan utreda
vår vilja under fortsatt fullständig ovisshet i det andra lägret. Så länge
skulle vi då hafva sutit i efterhand och kunnat inskränka oss till gransk-
ning af möjligen förekommande norska förslag, tills vi enats om våra
egna önskemål.
Men skadan är redan skedd, och det gäller efteråt att hvarken i
missmod öfverdrifva dess innebörd eller göra följderna värre genom ett
egensinne, som skulle, äfven om det kunde fägna det personliga konse-
kvensmakeriet, rubba Sveriges anseende för ordhållighet och mogen öf-
verläggning.
För jämnt två år sedan uträcktes af svenska regeringen en »broder-
hand», som föreföll alldeles ovanligt varm och frikostig. Då kunde man
verkligen frukta, att denna hand skulle å norsk sida allt för hastigt gri-
pas och tömmas till men för våra intressen. Nu är den faran, dess bättre
öfver, och i stället kunna vi kreditera oss för ännu ett snöpligen tillbaka-
visadt svenskt anbud. Men riksdagens båda kamrar hafva samtidigt för
))broderhanden» iklädt sig en borgen, som visst icke upphäfves genom
hvarjehanda otydliga förbehåll utan ansvarsgilla underskrifter. Om än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
