Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA FRlGANS NUVARANDE LÄGE.
på grund af dogmatiskt rätthafveri, än mindre efter känslostämningar,
alstrade af kampen med ett motsatt rätthafveri, utan enligt ett sorgfäl-
ligt öfverslag, så vidt möjligt, af hvad saken i och för sig under ett gif-
vet läge kan vara värd från olika synpunkter, så väl juridiska och i all-
mänhet »ideala>> som andra. Det beror då på omständigheterna (som i
politiska mål bedömas efter fäderneslandets bästa), huruvida de juridiska
synpunkterna förtjäna större afseende än alla eller åtskilliga andra.
Dessutom är det af största praktiska vikt, liksom äfven vetenskap-
ligen riktigast’) att skarpt skilja emellan hvad som är verkligen gällande,
»positiv» statsrätt och hvad vid närmare påseende befinnes egentligen
vara legislativa teorier eller rättsligen formulerade partiprogram. Yrkan-
den af sistnämnda slag förblifva endast yrkanden, om de också äro aldrig
så klyftigt uppställda, ända tills de vunnit den bekräftelse, som inom
statsrätten i föreliggande fall motsvarar det offentliga godkännandet inom
privaträttens område. Å andra sidan kunna rättssatser af skäligen tvif-
velaktig logisk halt från början ingå eller sedermera uppflyttas i den
gällande statsrättens komplex. En juridisk kritik af sådana rättssatser får
ej förväxla sin befogenhet att uppvisa den gällande rättens till äfventyrs
högst usla beskaffenhet med förmätenheten att bestrida själfva dess till-
varo. Det är, ledsamt nog, så här i världen, att det verkliga icke alltid
är förnuftigt, och kanske ännu oftare, att det förnuftiga icke är verkligt.
Då blir det oförnuft att blanda ihop dessa olika kategorier vid de sublu-
nariska tingens undersökning.
Vidare är det nödvändigt att skilja emellan olika bekräftelseformer
med deras starkare eller svagare garantier för den gällande rättens verk-
ställighet och bestånd. Det är numera en hvardaglig lärosanning inom
historien och den juridiska vetenskapen, att rätten icke utvecklar sig alle-
nast genom formell lagstiftning, som till och med inom något särskildt
rättsområde kan helt och hållet saknas, utan genom en mångfald af skilda
och växlande sanktionsnormer (eller hvilken annan skolterm man må före-
draga), som medföra olika slags verkningar och äro mer eller mindre
lämpade för tydlig fastställelse, men i hvarje fall måste enligt ifrågakom-.
mande bevisregler ådagaläggas såsom ägande åtminstone en begränsad
giltighet och till sin verkliga betydelse med alla tillgängliga medel upp-
skattas. Dit höra t. ex. vedertagen häfd, myndigheters prejudikat, rätts-
lärdes bemyndigade utlåtanden, aftal emellan parter, vederbörandes fak-
tiska eller underförstådda erkännande af framställda påståenden, med mera,
som här icke behöfver så noga specificeras.
Men därmed är visst icke sagdt, att alla eller de flesta eller ens
många dylika kännemärken äro i samma mått eller öfver hufvud tillämp-
liga å hvarje slags gällande rätt. Hvad som passar inom privaträtten
eller något visst folks privaträtt får ej obetingadt öfverföras till statsrät-
ten. H vad som tillhör en viss statsrätt får icke tvärt tillerkännas alla
andra. Och för folkrättens granskning äro det statsrättsliga studiets led-
trådar ingalunda i allo tillräckliga eller användbara. Men särskildt måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
