Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE.
ningsrika unionsfester. Den rosenrödt färgade unionshistorien, ända från
Karl Johans första stämplingar med Europas makter om Danmarks rätt-
visa plundring., fick akademisk helgd och inflöt i skolbarnens läroböcker.
Den, som djärfdes uppträda mot de vederbörligen hallstämplade unions-
teorierna jämte därmed sammanhängande politiska maximer, han vardt
lätteligen illa anskrifven hos höge och låge såsom en förveten bråkma-
kare och en närgången antastare af den norska oskulden. Han kunde
vara glad, om ej hans lojalitet emot konungahus, folkfrihet och eget fä-
dernesland utsattes för allvarsamma misstankar.
Den tiden är nu förbi, efter hvad man har all rätt att förmoda.
Unionskänslorna hafva för hvarje år, som gått, blifvit allt nyktrare, och
högst få människor . tro vidare på norrmännens medgörlighet, bara vi
svenskar till fullo godkänna deras läror om föreningsbandets rättsliga
beskaffenhet. Däremot har man dess tydligare varsnat, att ett dylikt
godkännande måste vara oss till hinders vid alla förekommande under-
handlingar och möjliga uppgörelser, som ju aldrig kunna helt och hål-
let undvikas. Uppfattas unionens historia på ett mera realistiskt sätt som
en enda uttänjd process., emellanåt genom tillfälliga aftal uppskjuten från
den ena tingsterminen till den andra, så är det klart, att den part, som
oupphörligt medgifver motståndarens premisser af kärlek till en vilseförd
broder eller blott för att slippa inlåta sig på obehagliga och ansträn-
gande genmälen, till slut måste råka i det ännu förargligare läget att
nödgas motse ett till alla delar fällande utslag i själfva hufvudsaken. En
sådan process får ej skötas som en sällskapslek med damer, och artige
kavaljerer äro icke alltid de bäste förfäktare af staternas intres?en.
Det är alltså icke att undra på, om man i Sverige ändtligen ånyo
tagit mod till sig och börjat på allvar undersöka norrmännens rättspre-
misser. I själfva verket har ju ingenting värre skett, än att man åter-
upplifvat en förgången generations metod, som helt enkelt bestred dessa
premisser och därmed uträttade ungefär lika mycket som broderskaps-
männen med sin undfallenhet. Huru som helst, med den metoden kunde
åtminstone processen hållas uppe utan brådstörtad afslutning till Sveri-
ges förfång. Därtill behöfdes egentligen ej mer än att ådagalägga, huru-
ledes den teori, som man velat påtruga äfven oss för vår .uppfattning af
unionen, endast och allenast är ett norskt partiprogram, som icke för-
klarar unionsrättens verkliga skick, utan afser att i rättsliga former jämna
vägen till åtskilliga önskemål, men som således naturligtvis ej förpliktar
oss svenskar till det allra minsta. Tillvitelser för brist~nde unionsvänlig-
het, liksom vore unionens juridiska konstruktion otänkbar efter annat än
norskt patent, utgöra ingen vederläggning af denna kritik, som måste
anses vara i allt väsentligt lyckad. Och det dåliga lynne, som däröfver
uppstått i Narge., kan och får ej skrämma som en unionsfara, den där
skäligen bör läggas den svenska kritiken och den oeftergifliga populari-
seringen af dess resultat till last. Äfven norrmännen få hålla till godo
med Sveriges tryckfrihet, och deras egen grannlagenhet, öfver hvars luc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
