Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE.
äro närmast att betrakta som diplomatiska fraseri hvilka till ingenting
bestämdt förplikta, och de sakna ej motstycken af ungefär samma värde
i andra traktater. Orden om »det förenade konungariket» har antagligen
Karl Johan själf inflickat såsom en vink till norrmännen om sina väl-
villiga afsikteri utan att han därmed gifvit dem något löftei hvars upp-
fyllelse de juridiskt kunde påyrka. Ty traktaten förpliktade i alla hän-
delser Sverige till Danmark och ingen annan.
Om Kiel-traktatens fortfarande rättsverkan gäller., att Sverige därmed
har ett papper i hand emot eventuella nya anspråk på Norge från Dan-
marks sidai och att Sverige därmed’) om så skulle påfordras., kan inför
alla andra makter styrka., på hvad sätt det först åtkommit sina egna an-
språk på Norge. Men Sveriges fortfarande >>äganderätt» till Norge, hvad
därmed än må menas, beror icke i minsta mån af Kiel-traktaten, utan af
den faktiska besittningen’) för så vidt som denna kan anses folkrättsligen
innebära »äganderättens}) utöfning och kan häfdas ,emot hvarje annan su-
veränitet. Talet om Kiel-traktaten såsom en af unionens »grundlagar>> och
om en eventuell »återgång till Kiel-traktatens ståndpunkt» är meningslöst.,
ty ingen union kan stiftas genom ouppfyllda anspråki och en ~;återgång>>
till sådana anspråk vore det samma som ett uppgifvande af deras genom-
förda realisering·.
Sverige måste nämligen själf genomdrifva sina anspråk på Norge.
Däri ligger ingenting ovanligt eller ohyggligt, ty folkrättens normala exe-
kutionsmedel är tills vidare den berättigade suveränens egen makt. En-
dast undantagsvis stipuleras genom traktater andra staters medverkan
eller till och med uteslutande ansvar. Men äfven då är det alltid i sista
hand makten, som främjar rätteni ungefär som inom den särskilda staten
lagens helgd alltid ytterst hänger på exekutionsbetjäntens makt. I detta
fall hade Sverige en »garanti>> för Norges förvärf genom förbundstraktater
med några andra makter. Huru den garantien togs i anspråk och upp-
fylldes~ hör egentligen icke hit. Allt nogi när Sverige hade fått den be-
sittning af Norge, hvarmed det då diplomatiskt förklarade sig belåtet, då
var garantien uppfylldi och då var äfven förbundsmakternas ansvar en
gång för alla slut. Den inbillningen, att de s. k. »stormakterna» skulle
allt framgent bära rättsligt ansvar för unionen emellan Sverige och Norgei
beror på en förväxling af ständiga. garantitraktater och tillfälliga allians-
fördrag. Sveriges förbundstraktater under åren före unionens tillkomst
äro länge sedan utlupna i och med det erkända uppnåendet, helt eller
delvis, af de politiska ändamål, som genom dem afsågos.
Sverige har enligt eget erkännande uppnått hvad det ansåg mot-
svara sina anspråk i kraft af allianserna, i det att Sverige med stöd af
garantien, sådan denna uppfylldes, genomdref sina anspråk på Norge i
kraft af Kiel-traktateO:. De förra anspråken gåfvo icke Sverige någon rätt
till Norgei ty någon sådan rätt hade icke »stormakterna» själfva och kunde
således icke bortgifva åt någon annan. Den inbillningen, att »stormak-
terna» skulle hafva någon dispositionsrätt öfver länder uton1 sina egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
