Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE.
än uppbygglig. Något dylikt bör ej heller ens komma på tal. Men
äfven ett mindre, till och med det tänkbart minsta nya stortingsinflytande
i dessa saker synes de fleste tänkande svenskar innebära en så stor upp-
offring af vår närvarande och med ojäfvig rätt innehafvande ställnings
garantier, att vi väl borde kunna räkna på ett någorlunda hederligt veder-
lag från norsk sida.
Således, att vid en uppgörelse om utrikesministerns »gemensamhet»
yrka på norskt vederlag, kan ej i och för sig anses obilligt, utan alldeles
tvärtom, från hvilket svenskt parti ett sådant yrkande ä:n månde utgå:–
Ej heller är det i och för sig obilligt, utan alldeles tvärtom~ att söka få
detta vederlag bestämdt i form af ökadt ansvar å Norges egen sida
till gengäld för det ansvar, som det är fråga om att ålägga den svenska
utrikesstyrelsens målsman inför norska stortinget. Man har måhända
skäl till den förmodan, att medvetandet om ett sådant ökadt eget ansvar
skulle i någon mån förmå stortinget att med urskillning och måtta be-
gagna sig af sin rätt att kräfva ansvar af utrikesministern. Och enär det
gäller utrikespolitikens skötsel, kan detta Norges ansvar lämpligast sökas
i dess förmåga och villighet att bära utrikespolitikens följder under vissa
omständigheter, med andra ord, i ett starkare norskt försvar, i större
redobogenhet att använda de norska försvarskrafterna äfven till Sveriges
bästa. Och eftersom Norge yrkar på »likställighet» med Sveriges stats-
makter, hvad inflytandet öfver utrikespolitiken angår, så är ett yrkande
på Norges åtminstone proportionella ,likställighet» med Sverige äfven
inom försvarets område utan tvifvel en befogad motfordran. För när-
varande har Norge icke blott ett högst vanvårdadt försvar i jämförelse
med det svenska, utan Norge har dessutom genom uttryckliga grund-
lagsstadganden och listiga »försvarsreformer» undandragit Sverige utsikten
till de norska försvarskrafternas fulla medverkan, sådana de kunna vara,
vid afvärjandet af ett fiendtligt anfall.
Dessa synpunkter voro likaledes mycket lämpliga att med styrka
framhålla, så länge utrikesministerns ~gemensamhet» endast var ett norskt
kraf och icke~ som nu, ett svenskt anbud. Då kunde man lämpligen for-
dra att få veta, hvad Norge kunde hafva att bjuda i vederlag för den
påyrkade rätten. Och enär sådana spörsmål städse bemöttes från norsk
sida med afböjande eller undvikande svar, så ägde man ju dess bättre
skäl att förklara det norska yrkandet i och för sig obilligt, alltså onödigt
att bevilja, åtminstone i brådkastet.
Äfven nu, sedan det svenska anbudet en gång har .blifvit framställdt,
böra utan tvifvel samma synpunkter skarpt betonas, - men icke i syfte
att uppställa oeftergifliga motkraf, hvilkas fasthållande skulle försvåra eller
rent af omöjliggöra anbudets verkställighet, utan i syfte att riktigt ordent-
ligt uppvisa, hvilken stor eftergift Sverige nu står redo att göra. Det
kan for oss vara alldeles likgiltigt, huruvida norrmännen gå in på denna
uppfattning eller känna sig tacksamt stämde mot oss. Det finns nog
andre, som förstå att uppskatta Sveriges hofsamhet och klokhet. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
