Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE. 6r9
Här vore verkligen någonting att göra för en Svensk Nationalför-
eningj som ville förtjäna sitt stolta namn. lvien hvad låter nu den illustra
föreningen förkunna genom sjn inspirerade profet?.
Han tycker det ej vara nog att skydda utrikesministern själf mot
stortingets trakasserier och vidtaga nödiga åtgärder mot utrikesprotokol-
lens ytterligare indragande i den norska »rabalderpolitiken ». Han nöjer
sig ej med att hindra stortingsinflytandets skadliga ökning, utan han vill
prompt arbeta på dess nzinskning. I-Ian vill nödvändigt trygga äfven de
norske statsrådsledamöterna mot obefogade angrepp hemma i Norge för
hvad de kunnat uträtta eller underlåta vid utrikesärendenas behandling.
Med andra ord, han vill gifva dem en inför stortinget bättre ställning
än den de nu äga, eftersom det ju är klart, och erfarenheten har bevisatj
att de redan nu kunna utsättas för obehag på grund af sitt uppträdande
i utrikesmål. Men hvad har allt detta med föreliggande fråga att göra?
Det var ju icke meningen, att Sverige skulle fört.fäna på »anbudet», utan
endastj att det ej skulle för mycket förlora. Och hvad i all väriden har
Sverige, under förutsättning af någorlunda tillräcklig säkerhet mot egen
förlustj att göra med, huru det går med de norska statsråden? Bara icke
stortingsinflytandet på Sveriges utrikesärenden ökas till vår skada (och·
det är detta, som skall förebyggas, men ingenting annat), så må det gå
hur som helst med hrr norska statsråd i deras hemland.
Det är lätt att förstå, huruledes ministrars ohemula behandling~det
må nu ske hvar som helst i världen, måste förefalla vidrigt för hvarje
någorlunda »konservativt » sinnelag. Men sådana platoniska tycken eller
missnöjen få icke motivera viktiga politiska lagförslag för Sverige, som
ej har råd att sörja äfven för främmande intressen. Och det sätt, som
väljes för att minska stortingsinflytandet och, framför allt, skydda de norska
statsråden, gör ädelmodet ännu underligare och värre från svensk synpunkt.
Det må så vara, när i alla fall stortingsinflytandet, sådant det re-
dan nu är, nödvändigt skall minskas, att unionella stadganden kräfvas
såsom garantier mot nedsättning af Norges anslag ej blott till utrikesde-
partementet, utan äfven - till konungahuset. Det senare har dock alls
ingenting att göra med frågan om »gemensam» utrikesminister. Och hvad
det förra angår, så är det svårt att inse, huru ett nytt unionellt pappers-
stadgande skall hindra stortinget från sådana obefogade indragningar, som
det redan nu företagit, oaktadt beloppen redan äro föreskrifna genom
unionsaftal, om också ej af riksaktsnatur. Stortinget har ju redan visat
sig tillräckligt förakta de heliga riksaktsbanden genom sina dryftningar
af frågan om »egen» utrikesminister. Och dessutom förmår Sverige sä-
kerligen hädanefter som hittills på egen hand sörja för sitt konungahus,
för utrikesförvaltningen och för nödig höflighet emot vänskapliga främ-
mande makteri som stortinget vill tvinga oss att förolämpa genom be-
skickningarnas opåkallade indragning. Af dylika tilltag har stortinget
utskottsbetänkanden där föredragas. Bevillningar till utrikesdepartementet liksom hittills af
de särskilda representationerna, men efter utskottets betänkande och förslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
