Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Harald Hjärne: Norska frågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622 NORSKA FRÅGANS NUVARANDE LÄGE.
Sverige bör göra sitt bästa, ej blott i rättsligt., utan äfven i politiskt
afseende, för att själft på ett alldeles otvetydigt sätt undgå ansvaret för
unionens brytning. Politiken motsvarar i samhällenas offentliga lif de
sociala förhållandena och deras inflytande inom de enskildes borgerliga
lif. Liksom den enskilde, om han är klok, icke hårdnackadt fullföljer
sina juridiska intressen, utan till en viss grad rättar sig efter rådande
sociala åskådningar, så bör äfven en stat låta sitt haridlingssätt bestäm-
mas ej blott af sina egna, om än fullt befogade., rättskraf, utan ock i
samfärdseln med andra stater iakttaga hvad som kallas »folkens höfligheb>
(comitas gentium, på de gamle diplomaternas lärda tungomål)., äfven inom
vissa gränser taga hänsyn till andra staters åsikter om den samfälda poli-
tikens intressen. Unionen har otvifvelaktigt, utom för Sverige och Norge.,
tillika en allmännare betydelse, som ej behöfver mer än nämnas. Dess-
utom har unionen så många år bestått emellan de båda rikena, att det
väl höfves Sverige, såsom dess stiftare., att ännu genom någon foglighet,
äfven utöfver sina r.ättsintressen, visa sig hålla på dess bestånd, så långt
ske kan.
Men mycket långt torde sådana politiska kraf på Sveriges undfallen-
het ej numera kunna utsträckas. Det är för mycket begärdt, om norr-
männen nu fordra, att vi skola visa en glad och » villig» uppsyn vid våra
eftergifter. U nionskänslorna tåla ej längre någon stark spänning, och
norrmännen kunna vara belåtne., om de / å sina svenska eftergifter, äfven
utan vidare förtjusning å vår sida eller förtröstan om varmare grannsämja.
Och äfven Norge har att draga gagn af samma slags synpunkter
som Sverige.
Shylock kan, om han är en alldeles ovanligt förmogen man och
förstår att representera synnerligen väl, en tid bortåt., med sina reverser
i hand, komma åt att skära ganska breda remmar ur andres hud., men
är han bara en simpel krämare, lär han dess snarare tappa sina procentar-
kraf äfven framför dombordet. På samma sätt kan en stormakt tillåta
sig att drifva sin strängast tolkade rätt till det yttersta, till och med
ostraffadt begå en och annan rättskränkning, fastän den historiska utveck-
lingen nog har sina skarpa lexor i beredskap äfven för en sådan makt.
Men ett mindre folk., som ej har just så .många bataljoner och hittills,
utom ett par excentriska skaldesnillen, icke kastat någon vidare kännbar
tyngd i den moderna kulturens vågskål, gör klokt i att ej så envist sätta
processdriftens ingifvelser eller ens själfva lagbokstafven framför höflig-
hetens oskrifna sedvänjor.
Det vore oklokt att allt för blindt och länge räkna på Sveriges eget
intresse af unionen, liksom ämnade vi underkasta oss nästan allting för
dess bestånd. Unionen är intet alldeles oundgängligt lifsintresse för Sverige,
och det öfverdrifna förhärligandet af dess vikt har alltid skadat våra upp-
görelser med Norge. Men visserligen är unionen en besittning, som
Sverige ej i onödan bör kasta ifrån sig. Unionen innebär, om man all-
deles borts·er från dess historiska tillkomst såsom bland annat »ersättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
