Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Cecilia Bååth-Holmberg: I Thüringerwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
I TYRINGERWALD.
Nu har man det vackra slottet högt ofvan sig; man sträfvar upp för den
breda, skuggrika chausséen och stannar vid värdshuset, som ligger alldeles vid
slottsporten, ett inbjudande so mm ar värdshus med vinranksklädda väggar och bord
vid bord, höljda med brokiga »Wartburgdukar», under blommande lindar. Här
sitta fullt af resande vid friska seidlar. Slottet får man ej bese, men väl parken,
som säges vara en af de ståtligaste i Tyskland och omfattar åtskilliga åsar och
dälder. Dess högsta punkt är »die Teufelsbrücke», till hvilken man kommer på
en å järnkedjor hängd gungande bro öfver en brant afgrund. Härifrån är slottet
idylliskt att skåda. Hertigliga betjänter eller kammarherrar fjäska därnere
omkring den 70-årige regenten och hans 30 år yngre gemål, f. d. skådespelerskan,
för hvars skull han förverkat kejsarens ynnest. Man visste omtala, att Kaiser
Wilhelm under sina tjäderjakter i nejden hellre tog in i ett vanligt värdshus, än
nedlät sig att gå öfver den furstes tröskel, som förnedrat sig till den grad, att
han gift sig med en kvinna utan en enda droppe blått blod!
Den grönhvita flaggan vajade från sin höga stång; gässen kacklade
gemytligt nere i Schweina. Man såg åter ut öfver Werradalen med dess yppighet
och fann åter och åter, att Tyringerlandet är skönt, något som bekräftas ej
blott af glada och förnöjda resande från år 1894 utan af långt äldre utsagor.
En och annan af dessa föllo i mitt minne, medan jag stod häruppe och tittade
mig omkring.
Det var i den stora Wartburgsstriden, då Heinrich der Erlauchte stred
med Sophie af Brabant om Tyringen och frågade sina rådsherrar, om landet
verkligen vore värdt en dylik fejd. »Värdt?» svarade dessa; »åh, Tyringen är så skönt,
att om Ers Furstliga Höghet hade en fot i detta land och den andra iliimlen, skulle
ni draga den senare tillbaka och behålla Tyringen!» Och själfva den dystre
kejsar Carl V utropade betagen: »I sanning, detta land är så skönt som Frankrike!»
Sedan dess har stora världens kultur för länge sedan hållit sitt intåg i
dessa urskogar, och dock har land och folk bevarat sin ursprunglighet och
egendomlighet.
Det kan naturligtvis icke tänkas, att man lämnar orten utan att i tur och
ordning ha besökt Louisenthaler-WTasserfall, Gerbenstein, Marienthalchen och
allt hvad de heta, denna mångfald af smådalar och borgruiner, en hvar med
sin saga, sin utsikt och sin Kneipe.
Är man någorlunda god lutheran, måste man naturligtvis vallfärda till
»Lutherbuche mit Denkmal» på väg till Ruhla. Här i den förtjusande
Luthers-grund var det, som den store reformatorn i maj 1521 på väg till Worms från
Wittenberg af Fredrik den Vise fördes till Wartburg. Ett monument med
talrika bibelspråk och andra inskrifter är rest här, och helt nära är den källa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
