Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Cecilia Bååth-Holmberg: I Thüringerwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
I TYRINGERWALD.
ett porträtt emot mig; det var den i stenen infattade bilden af en vacker
flicka med fint tecknade drag; det var »vår enda oförgätliga dotter Ida, död
i maj, 19 år»; de mörka ögonen ha ett tungsint uttryck; de se liksom
gåtfullt på främlingen, som förirrat sig hit; det är, som skulle de vilja uttala all
den smärta, som inrymmes i att dö vid 19 år — i maj månad — »da alle
Knospen sprången», och då just dalen därnere är fylld af skönhet och
fågel-kvitter, insvept i fruktblommornas rena, skära slöja —, dö med dessa sista ord
i sina Öron: »auf Wiedersehen». Ovissa ord! — När? Hvar? Huru?
Mina ögon fästes vid en annan grift:
Wer liebend wirkt, bis ihm die Kraft gebricht,
Und segnend stirbt, ach, den vergisst man nicht. — — —
Om detta är det lif, som lefves här, då har äfven denna lilla afspärrade
by sitt stora, rika innehåll. — — —
Under dagliga promenader och utflykter af ofvannämnda slag, under
stilla badortslif och allt gemytligare sällskapande med grannar och bekanta å
Meininger-Hof, förflöto veckorna hastigt. Till slut var jag nästan ångerköpt,
att jag låtit öfvertala mig att för de sista veckorna af mitt vistande i Tyringen
beställa plats åt mig i Friedrichroda; men gjordt var gjordt.
Därför: farväl Liebenstein! Jag önskar dig en återuppståndelse!
Efter att ett par dagar hafva stannat i Eisenach-Wartburg, bar det
således af till Friedrichroda.
En liten sidobana leder upp till denna lilla skogs- och bergsstad i den
vackraste delen af Tyringerwald. Själfva staden ligger betydligt högre än
Liebenstein i en dal, eller rättare i flera sig just här korsande dalar, ty hvarje
gata leder in i en dalgång.
De omgifvande bergen äro kägelformiga, bevuxna med mörk furuskog
och af ansenlig höjd: så är Abtsberg 700 meter, Regensberg 730, Spiessberg
698 meter högt o. s. v. Saftiga ängar af den bjärtgröna färg, som målaren
Wærenskiold så gärna begagnar å sina taflor, liksom inlinda hela staden i en
mjuk bädd, omramad af de svartgröna runda höjderna; de vattnas, dessa
ängar, af den vackra lilla floden Schilfwasser, som äfven gör en sväng in
emellan gatorna och är den naturliga medelpunkten för den industri, som här
förnämligast idkas, nämligen linneblekeri.
Äfven Friedrichroda har höga anor, om de än ej som Eisenachs gå ända
upp till hunnerdrotten Attila!! Men dess invånare äro betydligt själfmedvetna
och därför utsatta för en smula gäckeri af sina grannar. Så är t. ex. öfver
stadsporten inmuradt ett af sten hugget manshufvud med vidt uppspärrad mun.
Och skämtet berättar följande mollbohistoria:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
