Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carl Norrby: Evolutionsläran och kristendomen. I–II. Med anledning af Drummonds nya arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN.
till en obetydlighet. Nutritionen är basen för kampen för den egna tillvaron,
reproduktionen åter för kampen för andras lif. Dessa båda funktioner
löpa sin parallella gång (eller sin spiralgång, ty de slingra sig
oupphörligt i hvarandra) från den första gryningen till lif och återfinnas på
lifvets högsta stadier. Den första, nutritionsfunktionen, på hvilken kampen
för eget lif beror, behöfver ingen förklaring. Efter som tiden går, antar
den många skepnader, och i den moderna världen möter den oss under
namn af krig och industri. Den andra, reproduktionen, ligger djupare
under ytan. Det må tills vidare vara nog att säga, att den fysiologiska
sidan af kampen för andras tillvaro redan mot slutet af djurriket så
öf-verskuggas af den psykiska och etiska, att det knappast är behöfligt att
grundligare sysselsätta sig med den förra. Sympati, ömhet, osjälfviskhet
och den långa rad af dygder, som uppkallar altruismen, är den direkta
frukten af och det väsentliga bihanget till den reproduktiva processen.
Redan inom den lägsta plantvärlden börjar moderskapets mödor och
omsorger, och djurriket slutar med skapelsen af en varelse, hos hvilken
denna funktion är fullkomnad till sitt högsta tänkbara uttryck. Endast
darvvinistiska fördomar och brist på fullständig undersökning har
åstadkommit, att den stora etiska processen i kosmos icke i vetenskapen
kommit till sin rätt. Man kan i själfva verket våga det påståendet, att
moraliteten är det väsentliga resultatet af det kosmiska systemet och
immora-liteten en biprodukt. Måhända äro dessa uttryck för starka, men hvad
de afse är att påpeka, att den moraliska ordningen är en från
begynnelsen fortlöpande linje, och att den har haft, så att säga, en basis i kosmos,
på hvilken den likasom på ett gallerverk (trelliswork) klängt sig uppåt,
till dess den hunnit spetsen. Därför att naturvetenskapen hittills icke
kunnat erbjuda någon annan basis för lifvet än kampen för tillvaron, har
den moderna filosofien slutat i agnosticism. Men såsom världen aldrig
kunde ha existerat utan kampen för andras tillvaro, så sammanfalla också
utvecklingens och altruismens vägar med hvarandra. Evolutionen är
ingenting annat än kärlekens involution, uppenbarelsen af en oändlig Ande,
det eviga lifvet, återvändande till sig själf.
Om evolutionen ingenting annat är än en skapelsemetod, hvarföre
valdes denna utomordentliga väg för åstadkommande af världen? En
skapelse tout cPun coup kunde ju ha fört till samma resultat. Det
vanliga svaret på denna fråga är, att evolutionsmetoden är det oändligt
ädlare schemat. När detta schema planlades, måste det ha förutsetts, att
en tid skulle komma, då riktningen af evolutionen delvis skulle
bestämmas af människan. Visserligen äro för hennes makt bestämda gränser
dragna, men inom dessa äger hon ett stort välde. Hon bestämmer öfver
det lägre lifvet, utrotar hvad hon behagar, förändrar och utvecklar;
hennes urval träder i stället för det naturliga urvalet. Men icke blott detta.
Hon finner sig vara vaktare och herre öfver sitt personliga öde och öfver
sina medmänniskors. Genom af henne skapade institutioner, genom
parlament, kyrkor, föreningar, skolor utstakar hon vägar till utveckling för sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
