Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carl Norrby: Evolutionsläran och kristendomen. I–II. Med anledning af Drummonds nya arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN.
I.
Vetenskapens sista i mångas ögon äfventyrliga produkt, det
djärfvaste, hon någonsin försökt, är historien om människans tillblifvande. Denna
den sista volymen af naturens historia har man vid slutet af vårt
århundrade vågat öppna. Den mängd af monografier af utmärkte naturhistorici,
som sett dagen, har dock ej förmått gifva, utan blott förbereda en
sammanhängande konturteckning af det stora dramat. Den dag är emellertid
förbi, då vetenskapen behöfde träda i skrankorna för sin behandling af
människan såsom ett objekt för naturforskning. I själfva verket är ock
människans tillblifvande ej blott det ädlaste problem för vetenskapligt
studium, utan den praktiska innebörden af detta ämne står högre på
vetandets lista än något annat.
Evolution är helt enkelt historia, historien om framsteg, ett
gemensamt namn på historien om alla de utvecklingsskeden, genom hvilka
världen har blifvit det hon är. Under alla de olika sätt, på hvilka denna
historia blifvit eller kan blifva behandlad, förblir dess substans orubbad;
fakta äro och förblifva fakta. Sekler skola måhända förflyta, innan
historien är till fullo berättad, men konturerna till den skönjas redan klart nog.
Emellertid råder ännu ovisshet och vetenskaplig strid t. o. m. om,
huru uppkomsten af arterna har ägt rum, och hvarje förståndig människa
suspenderar tills vidare sitt omdöme så väl om denna punkt — den
egentliga darwinismen — som angående faktorerna i och orsakerna till
evolutionen i allmänhet. Evolutionsläran begär f. n. ingenting mer än att
få blifva betraktad såsom en impulsiv teori. Men ehuru många af denna
teoris detaljer ännu ligga i kritikens smältdegel, så har dock, för så vidt
fråga är om teorien såsom sådan, allt hvad som hittills förekommit blott
tjänat till att bekräfta dess styrka, dess värde och dess universalitet.
Ett misstag synes det ha varit, att man vid sökandet efter förklaring
af tingens begynnelse icke börjat med slutet, med resultatet af
utvecklingen, hvilket dock måste ske, om man skall kunna komma till klarhet öfver
början. Naturalismens misstag har varit att söka förklara världen med
utgångspunkt i atomerna, i stället för att utgå från människan, ty kan hon
bringas inom evolutionens schema, så är därmed hela den öfriga världens
plats därinom gifven. Och härvid måste man taga hela människan med,
alla moraliska fakta och krafter äfvensom det moraliska medvetandet, så
vidt det är verkligt.
En ödesdiger villfarelse, till hvilken Darwin indirekt har skuld, har
varit och är, att man i principen: kampen för tillvaron, trott sig finna den
yttersta grunden för gången af naturens utveckling. Att denna kamp
varit en framstående aktör i detta drama är visst, men det gifves ock en
annan faktor, lika betydande som denna, och det är kampen för andras
tillvaro. Redan under utvecklingens tidiga stadier är dess medverkan
uppenbar, under det att den vid världens senare progress under namn af
altruism tillväller sig en makt, inför hvilken den tidigare kampen sjunker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
