Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - P. O. W.: Hvad är arbetsresultatet vid våra läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 20 HVAD ÄR ARBETSRESULTATET VID VÄRA LÄROVERK?
För hvardera af läsåren 1892, 93 och 94 utgör sålunda de underkändes
procenttal respektive 51, 54 och 46, eller / medeltal 50 °/o underkände af
läroverkets hela läijungeantal.
Här hafva vi nu det sökta arbetsresultatet för detta läroverk, och är det
enligt vår åsikt ett resultat, rent bedröfligt att skåda. Som vi se, har af
läroverkets samtlige lärjungar blott hälften nöjaktiga kunskaper till uppflyttning i
högre klass. Och detta är långt ifrån att kunna sägas vara normalt; dylikt
tyder bestämdt på abnorma förhållanden, som behöfva afhjälpas och det snart.
Vi veta väl, att det bland lärjungarne i nästan hvarje klass finnas sådana, som
i flit och begåfning äro för långt under det normala för att kunna hålla jämna
steg med sina kamrater, men dessa böra ju, om annars allt är rätt ställdt,
utgöra ett mindretal, icke ett läroverks halfva läijungeantal. Nej här är hos
flertalet åtminstone icke brist på god vilja, det är brist på arbetskraft. Man
har satt de unga ett mål före, som de äfven med god flit ej förmå uppnå.
Men detta tyckas många icke se. Tänk, om gymnastikläraren skulle dagligen
företaga så långa och häftiga utmarscher med lärjungarne, att halfva antalet
skulle uttröttade bli liggande efter på vägen. Hvilken storm af klagomål skulle
ej uppstå mot honom. Man skulle fråga, om det vore rimligt dylikt, och
mången skulle ej nöja sig med att beskylla honom för att han öfveransträngde
barnen; man skulle säga, att han rent af fördärfvade dem.
Men hvad är det nu annat lärarne här fått bevittna dag efter dag och
t-ecka efter vecka under sina vandringar med lärjungarne på kunskapens fält
om icke, att de hoptals tröttnat upp och blifvit efter, tills lärarne vid
terminens slut, då de borde ha åtminstone de flesta med sig vid målet, det målet,
som heter nöjaktiga kunskaper i klassens pensum, måste bekänna: endast
hälften har förmått uppnå målet, de öfriga ligga kvar efter vägen. Ett dylikt
förhållande är kanske mindre i ögonen fallande, än den ponerade
öfveransträngningen på utmarscherna skulle vara. Men är det mindre betänkligt? Och är
det rådligt att längre så anstränga skolungdomen, att icke mer än hälften
förmår utföra det dem förelagda arbetet? Det synes af de anförda resultaten,
som det vore tid att något minska kurserna i de skilda ämnena eller
åtminstone ändra dem, så att lärjungarne sluppe en del af dessa kraft- och tidsödande
utanlexor, som nu anses nödvändiga i nästan hvarje ämne.
Vi sade kurserna i de skilda ämnena, men vid litet eftertanke säga vi i
stället lärarens fordringar på dessa kurser. Och vi veta af erfarenhet, att
det är skillnad på dessa två saker. Det är nämligen icke nog med det
bestämda pensum i och för sig, utan åtskilliga lärare skärpa dessutom sina
fordringar på detta pensum mer än nödigt är. Vi tro oss kunna påvisa spår af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
