Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Efter Emil Metzger: Framtidskampen mellan den hvita och gula rasen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13° FRAMTIDSKAMPEN MELLAN DEN HVITA OCH DEN GULA RASEN.
dess materiella intressen är det högsta de veta, att, må det ock ske först
i en aflägsen framtid, blanda sig bland oss, så är det just för vår
andliga egendom vi måste hysa de allvarsammaste farhågor. Vår yttre
kultur står ej på så klena fötter, att den skulle behöfva rädas för ett
böljeslag af ett sådant människohaf, ej ens om vi oförmodadt skulle
öfver-svämmas, något som, enligt hvad vi förut sagt, näppeligen är att vänta.
Tvärtom kunna vi med allt skäl anse den rik nog, för att dess
välsignelser skola räcka till äfven åt mindre lyckligt lottade människobarn.
Men känslan för det högre är äfven hos oss försvagad och försvagas
alltmer i en tid, då så många bland oss, åsidosättande det andliga lifvets
lycka, gifvande företräde åt det materiella lifvet och lyssnande till de
anspråk, som redan nu uppsättas af kampen för tillvaron, äro färdige att
mottaga nykomlingarne med ett åtminstone i detta afseende godt samförstånd
och så redan på förhand göra sig till bundsförvanter åt en vida utbredd
materialism, den där till äfventyrs kunde vara bestämd att sedermera
sträcka sitt herravälde öfver största delen af den bebodda jorden.
Det skulle föra oss för långt, om vi ville allsidigt granska nyss
uttalade tanke; må vi därför nöja oss med ett enda exempel. Vi taga
fasta på konstsinnet. Konsten gifver uttryck åt det storartade och sköna.
Detta konstsinne, som finnes endast hos några få, företrädesvis gynnade
raser, synes hos oss vara i hög grad försvagadt, om vi jämföra
detsamma med det, som fanns hos greker och romare, och ställa den antika
konsten vid sidan af den moderna. I allmänhet tyckes en snabbt
framåtgående rörelse på det industriella området, åtminstone att döma efter
det exempel vi hafva frän Amerika, ej vara till gagn för de sköna
konsterna, och de människor, som i första rummet tänka på timligt förvärf,
äro i de flesta fall endast undantagsvis mottagliga för konsten. Hvad
skola kineserna gifva oss på detta område, hvilket inflytande skola de
utöfva? De, som komma till oss med det groteska, men ej det
storartade, det materiella i stället för det sublima och för öfrigt sin till det
yttersta uppdrifna förvärfsförmåga och sin oförnuftiga sparsamhetsifver,
den de söka inplanta hos oss, ja, skulle vilja tvinga oss att äfvenledes
antaga till vår lefnads ledstjärna! Och på samma sätt förhåller det sig på
alla andra områden af ideellt lif.
Därför synes ett och annat tala för, att en vändpunkt på något sätt
inträdt, att måhända afslutningen kommit på innevarande period af vår
kulturutveckling. Såsom Hermann Lotze utvecklat i sin Mikrokosmos,
stå tvenne olika uppfattningar af mänsklighetens lif gent emot hvarandra,
af hvilka den ena tror på ett fortgående framåtskridande, den andra icke.
Den sistnämnda ser i historien blott ett kretslopp, på sin höjd en
hop-flätning af cirklar med föränderliga faktorer, men intet fortskridande i
rak linie mot ett bestämdt mål. Hvad som sker senare i tiden, är blott
ett upprepande af hvad som förut varit. Denna åsikt tager ej hänsyn
till den vinst, som människolifvet lämnar kommande släkten, under det
att den örstnämnda, om den ock ej förklarar tilldragelserna i den en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
