Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat väsentligt stycke af hvardera folkets själfständiga statslif. Ty unionen
har dock med alla sina brister och bräckligheter lefvat tillräckligt länge
för att sätta djupa spår i både Sveriges och Norges yttre och inre
tillvaro.
Unionens anspråk på politisk respekt för sin egen skull i denna
stund äro icke beroende af dess tillkomsthistoria eller af de juridiska
formler, som afse att för det vetenskapliga systematiseringsbehofvet eller
i något visst partisyfte uttyda dess organisation. Sådana klyftigheter
göra hvarken till eller ifrån för denna institutions gällande kraft, ehuru
de i sin mån kunna inverka på vederbörandes förmåga att rätt
tillgodogöra sig denna kraft. Unionen är helt enkelt i sitt nuvarande bestånd
det politiska uttrycket för skandinaviska halföns yttre enhet, för ett
faktum, som ingår i våra dagars europeiska statssystem och icke utan
allvarsamma rubbningar däri kan upphäfvas eller ersättas af någon annan
kombination. Det må synas förargligt för oss svenskar och norrmän,
att vi icke äro ensamme herrar öfver detta allmänna intresse, utan måste
finna oss i äfven andra makters yrkanden på en viss ansvarighet å vår sida
vid dess behandling. Men däraf följer ingalunda, att vi behöfva eller böra
tåla någon inblandning, som tager formen af en påstådd rätt att föreskrifva
oss villkor och anordningar i strid mot vår internationella själfständighet.
Det torde lyckligtvis ännu bero på oss själfve, på våra statsmäns
omtanke och energi, huruvida det allmänna politiska inflytande, som endast
enfalden eller lidelsen kan underkänna, skall bidraga att stärka vår egen
ställning eller vålla oss förödmjukelser och motgångar. Hvilken stat som
helst nu för tiden, äfven den mäktigaste, är mer eller mindre bunden af
hänsyn till gemensamma europeiska intressen, äfven för så vidt som
dessa äro förknippade med dess egen suveräna maktsfär. Därifrån är
det dock ett långt steg till erkännandet af den formliga interventionens
rättmätighet. Det står icke heller i den närgångna stormaktspolitikens
skön att utan vidare ställa ens svagare makter, som sköta sina uppgifter
på ett i det stora hela tillfredsställande sätt enligt samtidens politiska
uppfattning, under ett opåkalladt förmynderskap, som ju i sin ordning
kan framkalla ännu värre intresseförvecklingar än dem det förebär sig
vilja afhjälpa.
Det är likväl hög tid, att de skilda partisträfvandena i så väl Sverige
som Norge komma till klart medvetande om sin begränsning inför
unionens samfälda kraf, att de beflita sig om den moderationens och de
»ömsesidiga eftergifternas» kraft, som är vida för mer än den egensinniga
fanatismens uppblåsta maktkänslor. Unionen har tillräckligt utrymme för
olika rättsuppfattningar och praktiska särintressen. Och det bästa
medlet för partierna att främja sina egna syften är att efter förefallande
omständigheter ställa sig i det oundgängliga unionsskyddets tjänst. Men
allt klenare och dystrare torde utsikterna blifva för den bornerade
hänsynslösheten, som förälskat sig i sina hårdragna konsekvenser antingen
af Sveriges eröfringsrätt eller af Norges medfödda suveränitet. Så väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
