Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för kännedomen om denna rörelse i Kina från en svensk missionär,
Teodor Hamberg, som lät bedraga sig af dess hufvudledare, »taipingen»
eller såsom han själf kallade sig »den himmelske fadern, himlens äldre
broder, den himmelske konungen af Den Stora Freden, Kristi yngre
broder». Anmärkas bör dock, att Hamberg afled, innan denne,
Hung-Siu-Tsuen, såsom han egentligen hette, hunnit utveckla sina värsta
rofdjursegenskaper.
Taipingen var ursprungligen en obetydlig byskollärare, rubbad till
förståndet genom sorgen öfver de upprepade kuggningar han undergått
vid examina i Kanton, dit hans brinnande äregirighet drifvit honom. En
kristlig traktat, som fallit i hans händer och som han tolkade på sitt
eget sätt, stärkte honom i den redan förut genom syner och drömmar
förvärfvade öfvertygelsen, att han skulle skänka sitt land en ny religion
och en ny kejsarätt.
Det uppror han börjat grep hastigt omkring sig, och det dröjde
ej länge, innan han uppträdde som ett slags kinesisk Caligula med lika
tydliga tecken till kejsarvansinne som någonsin denne. Fru
Bååth-Holmberg karakteriserar upproret på följande sätt: »i städer med 200,000 till
½ million invånare nedgjordes dessa till sista man, och vid lägereldarna
roade man sig med att upphänga invånarne i hela byar vid tummen och
sedan bränna dem vid sakta eld. Landskap efter landskap föröddes
fullkomligt. — — — Frankrike under skräckregeringen eller Paris under
kommunen torde möjligen kunna bilda ett motstycke en miniature till
denna fruktansvärda resning af 80 mill. människor, ett uppror, hvari 20
mill. kineser omkommo.» — Taipingen intog Nanking och utbredde sig
med tillhjälp af sina lydkungar, »vangar», öfver ett område, så stort som
Frankrike och England tillsammantagna. Upprorshären tågade slutligen
mot Shanghai, en stad, som 1842 upplåtits för européerna och som nu var
uppfylld med »fan-kwei», »främmande djäflar», såsom kineserna betecknande
nog, kallade dessa. Man ställde sig då under skydd af de engelska och
franska härarna, hvilka sålunda 1862 nödsakades att bekämpa icke blott
den legitime kinesiske kejsaren, utan äfven upprorsmännen. I Shanghai
hade emellertid den djärfve amerikanske sjömannen Frederick Ward af
kinesiska soldater och europeiska sjömän bildat ett slags frikår till
stadens skydd mot rebellerna. Såsom förstärkning beordrades Gordon dit
med en infanteriafdelning (maj 1862) och utnämndes samma år, ännu icke
30-årig, på grund af sina förtjänster vid Pekings intagande till major.
Det första året i Shanghai upptogs såsom förut af rekognoseringar och
kartläggning af trakten.
Gordons anseende för duglighet bevisas bäst därigenom, att äfven
hans jämförelsevis fredliga tjänstgöring efter Krimkriget hade gjort honom
bemärkt nog, för att åt honom skulle kunna öfverlämnas befälet öfver
den armé, som européerna i Kina uppställde mot taiping-hären, sedan
den ofvannämnde Ward stupat. Det var Li-Hung-Tschang, »Kinas
Bismarck», välbekant för hela Europa genom det attentat, för hvilket han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
