Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Lydia Wahlström: General Gordon. V–IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö2
hvilket han dag och natt med teleskop observerade fiendens rörelser
längt ut i öknen, medan kulorna oupphörligt slogo ned omkring honom.
Ofta var han synnerligen nedstämd till lynnet, ehuru han icke lät
omgifningen märka det.
»Icke fruktan för döden; den är försvunnen, tack vare Gud; men
jag fruktar nederlag och dess konsekvenser. Då en man visar sig lugn
och oberörd, tror jag alls icke därpå. Jag är viss om att han endast
måste visa sig så för världen. Däraf drager jag den slutsatsen, att ingen
truppbefälhafvare bör lefva i nära förbindelse med sina underordnade,
hvilka bevaka honom med loögon, ty intet smittar så som fruktan.»–
Proviant fanns nu för ytterligare fem månader. Kassan fylldes med
pappersmynt. Krut tillverkades, och sprängminor anlades rundt omkring
staden. »I afvaktan på att de barfota araberna skulle storma, lät han
beströ marken på ett visst afstånd från staden med glasskärfvor, taggiga
kulor etc.*. Mest litade Gordon dock på sina små flodångare, hvilka
hvarje vecka rensade de närmaste stränderna från fiender. En af båtarne
var t. o. m. försedd med en Krupps kanon.
»Det är en stor fördel på vattnet, att besättningen ej kan taga till
flykten utan måste stanna kvar», säger Gordon bittert.
Vid denna tid hade mahdins folk afskurit telegraflinjen och
därigenom alldeles stängt Khartum från den yttre världen. Då började en
viss oro i England, och Gordons vän lörd Wolseley, den samme, som
slagit Arabi pascha och därigenom befäst engelsmännens herravälde i
Egypten, yrkade i parlamentet allt kraftigare på en truppsändning till
Afrika. Men Gladstone förklarade, att det när som helst stode Gordon
fritt att nedlägga sitt uppdrag och återvända till England!
Lika fåfänga voro privatpersoners försök att ingripa. »En rik dam
insamlade genom subskription icke mindre än 80,000 pund för
utrustandet af en expediton. Regeringen afböjde så väl denna summa som en
anhållan, att en skara frivilliga på egen bekostnad måtte fa utrusta sig.»
Men då staden Berber norr om Khartum blifvit eröfrad af mahdins folk
och undergått alla en stormnings fasor — en signal till hvad som
väntade Khartum, — förnyade lörd Wolseley sin yrkan, denna gång med den
påföljd, att regeringen beslöt afsända en expedition.
Denna lämnade London sista augusti 1884 med lörd W. som
anförare. Hans instruktion innehöll, att han skulle rädda Gordon, men
af-hålla sig från alla offensiva operationer och lämna garnisonerna i sticket.
VIII.
Från 10 september fanns ingen europé i Khartum mer än Gordon
och österrikiske konsuln, att icke räkna några greker. Denna dag afreste
nämligen Stewart, Power och franske konsuln med ångaren Abbas till
Kairo för att rädda Gordons dyrbara dagbok, omfattande tiden 1 mars
— 10 september 1884, samt öfriga viktiga papper och söka skaffa honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
