Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Robinson: Religionsmötet i Chicago - II. Första dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 8O-
RELIGIONSMÖTET I CHICAGO.
sident Bonney sin alldeles särskildt anmärkningsvärda introduktion: ttVi
ha ej i detta land", yttrade presidenten, "behandlat Kina väl. Vi ha
tidtals varit, hårda mot henne, och ha stundom förföljt hennes barn. Men
Kinas kejsare har i kristlig anda tillmötesgått vår begäran och sändt en
fullmäktig till denna kongress." Den trindlagde gamle mandarinen i sin
präktiga silkeskolt stod hälsande på platformen. Män och kvinnor reste
sig från åhörareplatserna; där blef ett vildt viftande af hattar och
näsdukar. Hade ett ögonblicks tvekan rådt om mötets anslutning till
presidentens ord, så var den redan skingrad.
Den näste, furst Sergej Volkonsky, hvilken, ehuru ej i något
hänseende officiell representant för Ryssland eller ryska kyrkan, mottagits
som medlem af parlamentet, kryddade sin hälsning med reciterandet af en
rysk folklegend:
"Den kan tyckas väl mycket humoristisk för ett tillfälle som detta;
men en af våra nationella skriftställare säger: ’Humor är en osynlig, tår i
ett synligt leende’, och vi anse ju mänskliga tårar, mänsklig sorg och
smärta såsom heliga nog att komma i åtanka äfven inför en
religionskongress. Det var en gång en gammal gumma, som flera århundraden
igenom pinats i helvetets lågor, ty hon hade varit en stor synderska under
sitt jordelif. En dag såg hon långt bort i fjärran en ängel flyga genom
de blå himlarne. Och med sin stämmas yttersta krafter ropade hon på
honom. Ropet måtte varit väldigt, ty ängeln vände om i sin flykt för att
fråga henne, hvad hon ville. ’När du når Guds tron’, sade hon, ’så tala
om för honom, att en usling lidit här nere mer än hon mäktar uthärda,
och nu ber Herren frälsa henne ur denna pinan.’ Ängeln lofvade henne
detta och flög därifrån. När han hade framburit sitt ärende, sade Gud:
’Fråga henne, om hon under sin lifstid gjort någon något godt.’
Gumman ansträngde sitt minne för att ur allt det synduppfyllda förflutna leta
fram en god gärning, tills hon med plötslig glädje utbrast: ’Nu har jag
funnit en! Jag skänkte en gång en hungrig tiggare en morot.’ ’Tag en
morot’, sade Gud åt ängeln. ’Räck den ned till henne. Låt henne hänga
sig fast vid den. Och om roten håller, skall hon bli lyft ut ur helvetet
och frälst.’ Ängeln gjorde så. Den arma, gamla kvinnan klängde sig
fast vid moroten; ängeln drog och, se! gumman höjde sig. Men när
hennes kropp var kommen halfvägs ur lågorna, kände hon en tyngd vid sina
fötter. En annan syndare hade fattat om dem. Hon sparkade. Men det
hjälpte icke; syndaren ville ej släppa sitt tag. Ängeln drog — och lyfte
dem båda. Men se! en tredje syndare hade nu klamrat sig fast, och snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
