Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LUTHERSKA FÖRSONING SLÄRAN. 3O I
"Den som så tror, han har alldeles icke förstått den lutherska
rättfärdig-görelseläran ... I Guds rike har allt en natur af innerlighet, allt berör där
i första hand det inre, sinnelaget, hjärtat ... En syndaförlåtelse, som ej
sammanhänger med sinnesändring, är ett fullkomligt oting." Men en grund
måste finnas till den förlåtelse, Gud skänker syndaren. Det fordrar hans
helighet. För allt hvad Gud gör måste den yttersta grunden finnas hos
honom själf. Den kan sålunda vid hans förlåtande verksamhet ej vara en
af människan själf åstadkommen omvändelse. Utan grunden ligger i Guds
kärleksfulla vilja. "Men denna måste verka genom ett medium, som
uppenbarar sig inom mänsklighetens, historiens eget lif. Detta medium är
’medlaren’ Kristus. I honom är Gud försonad och den sanna människonaturen
återställd. Han står i det förhållande till mänskligheten, att han innesluter
dess idé fullständigt i sig. Därför kan han liksom träda fram inför den
himmelske Fadren och begära, att syndare för hans skull frikännas från
sin skuld*."
Och detta är något, som fullkomligt ligger inom det sedligas område.
Kristi hela lif var i fullkomlig grad sedligt. Och människans tillägnande
af rättfärdiggörelsen sker ock genom den högsta formen af sedlighet:
genom den religiösa tron, som enligt den lutherska kyrkans uppfattning är
en yttring af det rent centrala hos människan, af hjärtat. I tron lägger
människan in hela sin personliga kraft, sin vilja. Den är ett Andens verk,
ett Guds verk i och genom människan, i det Gud kräfver, "att vi
nödvändigt skola af fritt val göra hans vilja".
Sådan är i korthet förf:s uppfattning, och så lär sålunda i våra dagar
våra teologer — hvilket ju bör vara både af teoretiskt intresse och
praktiskt värde att veta.
Men på samma gång kunna vi ej underlåta att erinra därom, att detta
är ett stycke teoretisk teologi, och ej ett stycke praktisk religion. Sålunda
en del af en mänsklig vetenskap, låt vara om och på grund af något
gudomligt. Det är sålunda rätt och slätt ett mänskligt försök att för förståndet
lägga till rätta en viss (religiös) erfarenhet, — ett försök, som sålunda
kan vidlådas af mänskliga brister.
En central betydelse för vårt kristet religiösa lif behöfver därför
näppeligen vårt förhållande till ens denna vår kyrkas grunddogm äga. Man kan i
innerligt förtroende sluta sig till den frälsning, som Gud erbjuder den, som
• Denna formulering öfverensstämmer med den förändring vi yrkat rörande
domstolsliknelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
