Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Teodor Holmberg: Huru skall undervisningen i historia göras fruktbärande för lifvet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__ UNDERVISNINGEN I HISTORIA. -324
Elevernas lust för historisk läsning växer, och af de »samtal», som hvarje
lördag förekomma och röra sig kring det under veckan genomgångna,
har jag af elevernas frågor funnit, att de gärna vilja hafva utredning
öfver en eller annan sak, som under historietimmarne varit å bane.
För folkhögskolan är fäderneslandets historia hufvudsaken, men till
denna fogas utflykter på den allmänna historiens område, när vårt folk
på något sätt trädt i beröring med andra, och jag börjar för öfrigt icke
med att tala om svenskarne. Ty dä skulle vårt folk komma att stå som
»fallet från skyarnat, och eleven skulle frestas tro, att verldens nationer
kretsat som planeter kring vårt lilla folk. Jag vill på historiens egen väg
leda mina åhörare fram till hemmets dorr, vill visa, huru historiens genius
sökt upp vårt folk och kallat fram det på världsteatern. Om ock, såsom
bekant, redan i förhistoriska åldrar en mer eller mindre liflig förbindelse
ägt rum mellan Ostersjö- och Medelhafsfolk, så synes dock först
vikingatiden vara i denna växelverkan af ingripande betydelse. Man kunde i
viss mening säga, att vikingarna upptäcka Europa och att Ansgar
upptäcker Norden.
Jag har alltså börjat med att i öfversiktliga föredrag skildra
människoraserna och dessas märkesfolk, visat den materiella och andliga
kulturens gång, de första storstaternas uppkomst i Egypten och
Mesopotamien, och jag har icke förbigått hvad som så djupt gripit in i världens
andliga utveckling, folkens religiösa åskådning: Israels teokrati, dess lag
och profeter. — Jag har talat om Greklands Solon och Lykurgos (i
sammanhang därmed om ungdomsuppfostran och dess mål), om
perserkrigen (hvilka tydliggöra storheten af ett folks frihetskamp), om Sokrates
(hvars bild visar, att profeter, sanningssökare och sanningsuppenbarare,
sändts äfven till andra folk än Israels; jag har refererat ur Platon
Sokrates försvarstal, Kriton och Faidon), om Roms grundande, dess storhet i
hem och stat; dess klasskamp; striden med Kartago; betydelsen af
småböndernas undergång; storgods och slafarbete; det militäriska partiväldet
och mammonsandans öfverhandtagande; den kristna kyrkans uppkomst;
folkvandringarna; Roms och Konstantinopels betydelse i medeltiden;
påfvedömet; Karl den Stores frankerrike; vikingatågen och Ansgar; den
nordiska kyrkans grundläggning.
På så sätt hunno vi till Sveriges landamären och togo fast bostad
därstädes, så att vårt eget folks historia hädanefter blef skildringens
hufvudsyfte. Men, som förut sagdt är, detta har ej hindrat utflykter inom
världshistoriens område, när så nödigt varit för att förstå händelsernas
inre och yttre sammanhang. Sålunda hafva skildringar inflätats öfver:
Mohammed, de stora korstågen, hierarki och klosterlif, Hanseförbundet,
de stora geografiska upptäckterna, Luther, den katolska reaktionen (efter
Rankes sdie Päpste»), uppkomsten af Amerikas Förenta Stater, franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
