Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Teodor Holmberg: Huru skall undervisningen i historia göras fruktbärande för lifvet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__ UNDERVISNINGEN I HISTORIA. -325
revolutionen, Napoleon I, striden om Slesvig, Bismarck och det tyska
kejsardömets grundande.
Under hela framställningen har jag särskildt framhållit orsakerna
till staters, kyrkors och religioners blomstring eller förfall. Då dessa
företeelser framträda med sitt eget gripande lifsallvar, med sitt eget
majestät, göra de intryck icke blott på minnet, utan på karakteren, hela
personligheten; de afsätta med ett ord som bottenfällning i lärjungens
inre ett etiskt resultat utan att bjudas som moralkakor in abstracto.
En lärare har enligt min mening både rätt och plikt att i mer eller
mindre direkt form uttala domar öfver personer och händelser, t. ex. öfver
Karl XII och hans envälde, frihetstidens partistrid, slipprigheten inom en
Gustaf III:s hof o. s. v. Ur Anders Fryxells dikt »Häfdatecknarens
morgonpsalm» anför jag här denna vers:
"Men ock styrka gif
att bestraffa rått
grymhet, svek och kif,
våld och oförrått,
sä att brottens olycksdigra minnen
ropa varningsord i nutids sinnen."
Med förkärlek har jag uppehållit mig vid sådana situationer, i hvilka
Sveriges folk haft en historisk mission att utföra, t. ex. det ryska väldets
grundande under vikingatiden, Finlands kultiverande, Gustaf Adolfs
ingripande i det 30-åriga kriget, det vill säga våra trenne nationella stordåd
under heden, katolsk och nyare tid. Att vårt folk icke i det 19 seklet
legat drömmande på latsidan, har synts mig särdeles viktigt att framhålla,
enär eljest historiens studium lätt skulle kunna fresta till att idealisera
det förflutna, samt vänja sinnet vid att vemodigt försjujika i minnena.
Därföre har jag med glädje skildrat det svenska statsskickets utveckling
i vår egen tid, vår folkupplysning, våra samfärdsmedel, John Ericson och
Adolf Erik Nordenskiöld, vår litterära storhetstid under Tegnérs, Wallins
och Geijers dagar o. s. v.
Historien skall således både framställa folkens växelverkan och deras
inbördes uppfostran samt vårt eget folks inre utveckling,, och med
hänsyn till denna senare må särskildt observeras icke endast »klasskampen»,
men äfven människornas »samarbete för tillvaron» för att bruka ett
uttryck af Victor Rydberg. Sä bör historien grundlägga en social
uppfattning och tankegång, förstående af olika synpunkter och partiställningar,
på det att eleverna må erhålla ett grundlag för att en gång förstå och
uppskatta vare sig politiska eller kyrkliga motståndare. Ett motgift mot
ensidig partianda må i skolan gifvas; sociala tänkesätt må i ungdomen
inympas.
Jag har alltid sökt förklara nutidsföreteelser ur det förflutna samt
så framställa flydda tider, att de gifva lärdom och behållning åt en det
nittonde seklets blifvande medborgare. Det bjuder mig emot att stanna
vid ett naket faktum blott som sådant, utan vill jag, att det på något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
