Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Teodor Holmberg: Huru skall undervisningen i historia göras fruktbärande för lifvet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__
UNDERVISNINGEN I HISTORIA. -338
3) Visar icke historien, att det helas, den mänskliga utvecklingens
förlopp, icke försiggår under slumpens ledning?
Om religionen, det vill säga den lefvande tron på Gud, är ett tomt
hjärnspöke, då är i och med detsamma mänsklighetens lefnadslopp,
historien, humbug, ett ohyggligt narrspel och intet annat. Ty dess största
epoker och personligheter äro de religiösa, och de bästa människors
bästa handlingar äro framgångna ur den religiösa tron. Är religionen en
oerhörd tankevilla och är slumpen eller det järnhårda ödet världens
drifkraft, då äro pessimism, lifsleda och andlig bankrutt oundvikliga,
historien är ett rent af vidrigt skådespel utan sammanhang, och i stället för
tron på en lefvande, kärleksfull Gud, drifves man att omfatta tron på
mörksens, på djäfvulens makt.
Ett folks andliga nivå bör först och främst mätas efter djupet,
renheten och omfattningen af dess gudsuppfattning.
Nej, en världsplan måste finnas; tron på en högsta ledning, en
Försyn, får icke kastas bort; denna ledning är oförneknelig, och fast vi icke
känna eller tydligt kunna se vägarne eller målet, kan dock denna
vakande Försyn åtminstone anas, glimtvis skönjas, icke minst då den
uppenbarar sig som den hämnande vedergällningen. Hur som helst kräfver den
i hvarje fall vår medverkan, ty vi äro ansvariga för gången af
mänsklighetens lifsutveckling, ansvariga, eftersom vi hafva inneboende i oss
sedligt-religiösa krafter, som icke kunna utvoteras, men som äro bestämda
att vara våra organ för att fatta och förverkliga religionen. Filosofiskt
sedt, är väl icke än frågan mellan determinism och frihet löst, men
pedagogiskt icke minst måste vi betona den senares verklighet, enär eljest
allt ansvar, all sporre till framåtskridande, all äkta mandom skulle
fullständigt tillintetgöras.
4) På grund af hvad nu blifvit framhållet bör också den historiska
undervisningen som ett resultat lämna den insikten och känslan, att det
för den enskilde icke är något litet och trångt, något dess utveckling
hämmande, utan något stort och godt, något som ökar rikedomen och
fullheten i människans lif, att vara medlem af ett liffullt religiöst
samhälle, en kyrka eller församling, samt att lifvets största uppgift är, att
gudsriket realiseras i individ, hem, folk och mänsklighet
Ur Psaltaren (i Evers öfversättning) vill jag citera följande strof:
"Tag dina söner fram och säg:
• ’Sen, huru underbar Guds väg,
hur mäktiga hans under!’
Lär dem att säga: ’Gud är god,
han gifver oss i lifvet mod
och tröst i dödens stunder’."
Helt visst förefinnas många luckor i denna framställning, misstag
utan tvifvel också, men jag har dock pröfvat och utbildat min historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
