Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Efter Leo Tolstoj: Gifves det en moral utan religion? I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34°
GIFVES DET EN MORAL UTAN RELIGION? 346
niskans bildningsgrad fullkomligt oberoende, hvilket ej kan tillintetgöras
genom något framsteg i upplysningsväg, alldenstund midt i världens
oändlighet människans kunskap om hennes ändlighet och hennes syndfullhet,
d. v. s. icke-fullgörandet af hvad hon kan göra, bör göra och icke gjort,
alltid bestått och alltid skall bestå, så länge människan förblifver
människa. Och i sanning: hvarje människa, som ur det barnsligas eller den
första barndomens djuriska tillstånd — den tid, då hon ledes af de
djuriska behof, dem naturen pålägger henne — vaknar upp till
förnuftsmedvetande, kan ej undgå att märka, att allt i hennes omgifning lefver under
det oundvikliga herraväldet af en bestämd, evig lag, och att blott hon
allena, en från hela skapelsen afskild varelse, är dömd att dö, att
försvinna i den oändliga världsrymden och det för oändlig tid samt att pinas
af medvetandet om, att hon är ansvarig för sina handlingar, d. v. s.
medvetandet om, att hon handlat illa och kunnat handla bättre. Och
märkande detta kan ingen förnuftig människa underlåta att tänka efter och
fråga sig själf: hvartill denna hennes momentana, obestämda och ostadiga
tillvaro midt i denna eviga, strängt regelbundna och obegränsade värld?
Då hon träder ut i lifvet, måste hon ovillkorligen göra sig denna fråga.
Denna fråga återupprepas ständigt af hvarje människa, och hvarje
människa svarar därpå på det ena eller det andra sättet. Svaret på denna
fråga är just det, som utgör hvarje religions väsen. Hvarje religions kärna
är denna fråga: hvarför är jag till, och i hvilket förhållande står jag till
världen omkring mig? Religionens hela metafysik, således alla läror om
gudar och världens uppkomst, bildar endast religionen åtföljande
attribut, som allt efter skiljaktiga betingelser i geografiskt, etnografiskt och
historiskt hänseende äro olika. Det gifves ej en enda religion, från den
högsta till den lägsta, som ej till sin grundval har bestämmandet af
människans förhållande till den henne omgifvande världen eller dennas
uppkomst. Det gifves ej en enda, om ock aldrig så primitiv religionsform
— och detta gäller äfven om de högst utvecklade religionsformerna —
som ej stödjer sig på en och samma grund. I hvarje religionslära uttrycker
religionsstiftaren det förhållande, hvari han såsom människa — och till
följd däraf alla människor — står till världen eller till hennes ursprung
och hennes första orsak. Detta förhållande uttryckes mycket olika, allt
efter de etnografiska och historiska omständigheter, hvari religionsstiftaren
och det folk, som antagit hans lära, befinna sig, hvartill kommer, att de.
som efterträda mästaren, hvilken vanligen är flera hundra, mången gån g
tusen år före sin tid i intellektuellt hänseende, alltid tolka och misstyda
hans lära på flerehanda sätt. Detta är orsaken till, att människans
förhållande till världen tyckes vara så mångfaldigt, d. v. s. att det tyckes
finnas så många religioner, men egentligen är hennes förhållande till
världen eller dennas ursprung endast trefaldigt: i) det primitiva personliga.
2) det hedniska samhälleliga, 3) det kristna gudomliga.
(Strängt taget är människans förhållande till världen endast
tvåfal-digt: det personliga, som består i erkännande af lifvets betydelse samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
