Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Efter Leo Tolstoj: Gifves det en moral utan religion? I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFVES DET EN MORAL UTAN RELIGION? 341
tillgodoseende af den enskilda individens eller flere individers bästa, och
det kristliga, som söker lifvets mening i dens tjänst, som skickat
människan i världen.)
Det första af nämnda tre förhållanden — det äldsta, och hvilket i
våra dagar återfinnes hos människor, som stå på utvecklingens lägsta
trappsteg — kännetecknas däraf, att människan anser sig för en suverän
varelse, som är till för att skaffa sig de största möjliga personliga
förmåner här i världen, obekymrad om den skada, hon därmed tillfogar
andra. Från detta människans ursprungligaste förhällande till världen,
hvaruti hvarje minderårigt barn befinner sig, och hvari mänskligheten
lefde under det första, hedniska skedet af sin utveckling samt ännu i våra
dagar många i moraliskt afseende lågt stående människor och vilda
folkslag lefva, härstamma alla forntidens hedniska religioner liksom äfven de
låga formerna hos senare religioner i deras stympade skick: buddhismen,
laotseismen, islam m. fl. Från detta människans förhållande till världen
härleder sig äfven den nyare spiritismen, som bland sina grundsatser
upptager skyddandet af individualiteten och dess bästa. Hvarje hednisk kult,
gudomliggörandet af varelser, hvilka äta och dricka på samma sätt som
människan, alla offer och böner om jordiska ägodelar härröra frän samma
förhållande till lifvet.
Människans andra hedniska förhållande till världen — det
samhälleliga, hvilket af henne bestämmes på utvecklingens nästa trappsteg, och
hvilket hufvudsakligen är utmärkande för den mogna människan — består
däri, att lifvets betydelse anses ligga ej i tillgodoseendet af en enskild
individs, utan ett visst antal individers bästa: familjens, stammens, folkets,
t. o. m. mänsklighetens (positivisternas religionsförslag). Lifvets betydelse
öfverflyttas här frän individen till familjen, stammen, folket, till ett visst
antal individer, hvilkas välfärd äfven utgör tillvarons ändamål. Ur detta
förhållande hafva alla patriarkaliska och samhälleliga religioner med en
gemensam karakter framgått: kinesernas och japanernas religion, Guds
egendomsfolks religion — den judiska, romarnes statsreligion, den
religion, som förmodas skola i framtiden blifva mänsklighetens, —
positivisternas. Alla högtidligheter i Kina och Japan till förfädrens ära och i
Rom till kejsarnes grunda sig på detta människans förhållande till världen.
Människans tredje förhållande till världen — det kristliga, det hvari
hvarje vuxen människa ofrivilligt känner sig stå, och i hvilket enligt min
äsikt mänskligheten i våra dagar inträder — består däri, att lifvets
betydelse ej ligger i ernåendet af ett personligt eller ett antal personers
syftemål, utan endast i att tjäna den vilja, som skapat människan och hela
den öfriga världen, ej för att ernå människans, utan denna viljas syftemål.
Ur detta förhållande till världen har framgått den högsta för oss bekanta
religionsläran, till hvilken ansatser förefunnos redan hos pytagoréerna,
esséerna, egypterna, perserna, brahmanerna, buddhisterna och
laotsei-sterna, men hvilken först i kristendomen, fattad i dess sanna och
oförfalskade betydelse, erhållit sitt fulla och afgörande uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
