Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Fredrik Vetterlund: Atterbom före Upsala-tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353 ATTERBOM FÖRE UPS A LATIDEN.
sig i lekbroderns minne, har då infallit senast våren 1799, måhända — och
troligast — 1797. Ännu 1817 säger Atterbom i bref hem till Sverige — på
tal om, att denna barndomshistoria eget nog var bekant i Tyskland — att
han ej sedan så intresserat sig för någon flicka som för henne. Om det
blott kom sig däraf, att de händelsevis blefvo förtroliga i en späd ålder,
eller om det verkligen funnits något ovanligt hos detta tidigt bortryckta
barn, är ju ej möjligt att afgöra.
Den betydande roll, som Karolina kom att spela bland de öfriga
barndomsminnena i Atterboms senare fantasilif, träder fram i hans allra tidigaste
diktning, där hon blir en slags poetisk myt som sedan genomlöper olika
faser.
Karolina var måhända det enda jämnåriga barn, med hvilket
Atterbom umgicks förtroligt under dessa sina gosseår. Däremot hörde han med
barnslig lärgirighet, hvad socknens vuxne invånare hade att förtälja. Det
var sägner och visor och folkvidskepelse, men det var äfven annat.
Den svenska allmogen har väl vanligtvis, och af bekanta historiska
skäl, hyst konungska tänkesätt. I denna riktning, som hos Atterbom och
hans skola skulle gå ända till en ibland doktrinär och okritisk rojalism,
böljade han mottaga intryck redan nu och här genom folket i sin hembygd.
Den karolinska traditionen fortlefde; sockenskräddaren berättade om Karl
XII och "vågade sitt hufvud på", att Görtz oskyldigt hade fallit för
bödelsyxan \ Åsbonejden räknade bland sina inbyggare äfven soldater, som
nyligen varit med i ryska kriget. De förtäljde, medan lien gick öfver ängarne,
• Atterboms sympatier för Görtz höllo i sig och togo längre fram form bl. a. i ett poem
som år tryckt i sommarhäftet af kalendern Linnæa Borealis 1843. Alldenstund detta poem,
troligtvis af förbiseende, ej upptagits i den fullständiga upplagan af Atterboms dikter, som
utgafs efter hans död, och sålunda blott återfinnes i den gamla kalendern, må det aftryckas här.
Goertz i fängelset.
Aftonen före den dag, som skulle besegla mitt fredsverk,
För ett gemensamt mord föllo min Kung och hans Land.
Hjeltens fall, och min trohet emot den fallne, blef mitt fall;
Jag var hans endaste vän: det är mitt brott och min dom.
Godtl Jag vandrar till skuggornas värld i lysande sällskap:
Carl och Sverige jag såg dö — och jag följer med dem.
Atterbom.
Som en egenhet kan anmärkas, att i n:r 69 af Linköpingsbladet för 1805 finnes en
öfversättning från franskan af obekant hand: "Baron Görtz’s grafskrift Öfver sig själf". Där
står bland annat:
"Så må jag dö! jag dör med Kung och Fosterland."
Svensk Tidskrift 1895. 6. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
