Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Fredrik Vetterlund: Atterbom före Upsala-tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
ATTERBOM FÖRE UPS A LATIDEN.
om "den milde Gustafs segrar" öfver de barbariske ryssarne, samt hur
kejsarinnan blott genom svenske herrars svek räddades ur sin fara. Så
bedömde man Anjalamännen. Om Gustaf III hörde gossen annars de
vanliga, sinsemellan stridiga omdömena. Rätt betecknande är det att se, ifrån
hvilka de kommo. Sockenherrn å Stråisnäs, "en eljest (sic) hederligt
sinnad adelsman", utmålade honom på det värsta, Atterboms morbroder, den
då unge magister Kernell, försvarade honom entusiastiskt; "ett par fromma
präster" — Atterboms far och morfar — "gingo den medelväg, att i mycket
klandra, i det mesta beundra, i det hela beklaga och urskulda honom".
Själf drogs den unge Atterbom mer och mer till försvararne. Gossens
skaldenatur fattade strax det lysande, det ridderliga, som oemotståndligt
hvilar öfver Gustaf III:s gestalt; han såg med sin själs ögon Apollodraget
i hans fina ansikte. Den blifvande romantikern, uppfödd i sin landtliga
ådal, fiende till det som var hjärtlöst och tomt i 1700-talets franska
hof-bildning, hade likväl nog allmänt-mänsklig fin instinkt för att engång hos
Gustaf III, sonen af Voltaires århundrade, finna de hjärte- och
snilleegenskaper, hvilka han själf, Atterbom, satte så högt — och att då uppskatta
äfven den kavaljersmässiga elegans, den galliska esprit, som han, prästsonen,
drömmaren, den stilla lärde saknade och alltid måste sakna.
Ej heller undgick honom i Gustaf III:s lynne det svenska, som
otvifvelaktigt låg under den fransyska ytan, framkalladt genom uppfostrans och
omgifningens makt.
II.
Med en rik skatt af lefvande intryck, af fantasi och studielust kom
den 9 à 10-årige Atterbom till Linköpings lärdomsskola, där han den 25
september 1799 intogs i dess f]ärde klass. 1801 öfvergick han till gymnasiet.
Hans beskyddare och målsman under Linköpings tiden var den redan
nämnde morbrodern konsistorienotarien Per Kernell, en fint bildad man,
som förmodligen i Åsbo lärt att intressera sig för sin begåfvade systerson.
Kernell var född 1763, hade varit docens eloquentiæ i Upsala och författat
latinska disputationer om vältalighet. Hans ungdom hade fallit i Gustaf
IH:s "solskensstunder", och vi hafva redan sett, hur han i Åsbo entusiastiskt
plägade försvara sin favoritkonung. Öfver hans eget väsen låg ett återsken
af Gustafs tidehvarf, * dess sangviniska glädtighet, dess förbindliga finhet.
Och med den man, hvilken stod och ännu länge skulle stå som den
gustavianska tidens lefvande inkarnation, var han personlig vän med — Carl
Gustaf af Leopold.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
