Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Robert Mörner: Ett och annat från Norge. Reseminnen. IV–VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OCH ANNAT FRÅN NORGE. ’ 374
ser man kreatur betande omkring en måleriskt belägen säterstuga, och
flerestädes bildar älfven icke obetydliga fall. Vägen, som fortsätter in i Sverige,
är mycket smal, men för öfrigt af god beskaffenhet. Trafiken på en sådan
väg är naturligtvis mycket ringa, hvilket bl. a. visar sig af den mängd ogräs,
som hinner växa upp på densamma. Möter man undantagsvis någon gående
eller åkande, stannar alltid hästen af sig själf, ty han vet, att man alltid
inlåter sig i samtal, och man lämnar aldrig en mötande utan att ha både fått
och meddelat fullständigt besked angående namn, yrke, mål för resan m. m.
Under vår färd foro vi förbi Sveningdalsälfvens utlopp i Vefsenälfven. I denna
dalgång äger det förut omtalade engelska bolaget sin vackraste villa,
Svening-dals-house. Där finnes äfven en silfvergrufva, men denna höll just på att
nedläggas. Särdeles betecknande för den norska ärligheten var, att flerestädes
säckar med silfvermalm kvarlågo utefter vägen för att vid lägligt tillfälle af
ägaren afhämtas, utan att det föll någon in att frukta för deras försvinnande.
Om det någonsin är sant, att »Tappetit vient en mangeant», så är det,
när man ger sig ut på en fjälltur. Knappt har man närmat sig ett mål, förrän
man strax gör upp nya planer om att fortsätta längre, än man ursprungligen
tänkt sig. Så gick det äfven med oss. Näbben var nu icke nog, det härliga
vädret skulle begagnas äfven till bestigning af ett af de väster om Rösvandet
belägna fjällen, hvilket af dem skulle bero på omständigheterna. Vi afstodo
sålunda från erbjudandet att få låna prästens karriol, och gingo följande dag
till en gård vid Näbbens fot (Björbäkmo?), tillhörig det engelska bolaget och
utarrenderad till en mycket hygglig, starkt högersinnad man. Här fingo vi
godt härberge och god mat, bland annat lyckades vi öfvertala värdinnan att
framtaga sill och anrätta den efter mina anvisningar.
Söndagsmorgonen fortfarande strålande väder! Uppstigningen på Näbben
var blott en maklig promennd, men utsikten från dess topp, som låg endast
några få meter öfver skogsgränsen, var verkligen storartad. I söder låg det
väldiga Börge fjäll med vidsträckta glacierer, i norr utbredde Rösvandet nästan
hela sin mörkblåa vattenyta, väster därom reste sig de nyssnämnda omkring
1,500 meter höga fjällen, som nu voro vårt mål. Och bortom sjön sträfvade
de imponerande, öfver 2,000 meter höga, Oxtinderne mot skyn. I sydost sjönk
Hatfjelddalen undan för vår blick; densamma ligger endast 215 meter öfver
hafvet, ehuru det närbelägna Rösvandet ligger 430 meter hafvet. Vid
Hat-fjelddalens norra rand stiger det högst egendomliga fjället Hatten upp till en
höjd af 1,120 meter. Detta berg äger icke såsom andra norska berg en eller
flere hvassa åsar eller skarptandade tinnar, utan bildar i sin öfre del en mot
väster sluttande platå och liknar till formen något en modern fruntimmers-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
