Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Robert Mörner: Ett och annat från Norge. Reseminnen. IV–VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OCH ANNAT FRÅN NORGE. ’
375
barett. Hvad som i hög grad förhöjde naturens skönhet, var, att alla
fjälltoppar, hvilka eljest om somrarne sticka nakna upp ur snöfälten, nu glänste
med nyfallen snö.
Från Näbben skulle en gångstig leda ned till en vid Rösvandets södra
strand belägen gård (några kilometer väster om Ruderås), men dessa »vägar»
uppenbara sig endast genom ett fotspår här eller där med ofta flere hundra
meters afstånd. Mycket vanligt är, att, sedan man just börjat gläda sig öfver
att se vägen tydligt markerad af fotspår eller t. o. m. af hjul- eller kälk-spår,
försvinner hela härligheten i en myr, och man har kanske för ett par timmar
tappat rätta tråden. Efter åtskilliga slingringar leddes vi emellertid genom ljudet
af en galande tupp fram till rätta stället. Vid gården bodde flere familjer, men
alla karlar och en stor del af kvinnorna hade begifvit sig till kyrkan i
Hatfjeld-dalen. Emellertid blefvo vi väl mottagna af en ung, mycket behaglig
skol-lararefru, som dukade upp den bästa måltid, jag hittills fått under mina
fjällvandringar, bestående bl. a. af »öret» och stekt röksvamp, som vi själfva
plockat. Det var ett mycket prydligt litet hem, t. o. m. försedt med orgel.
Någon fast folkskola, härom underrättade oss frun, fanns icke i trakten, utan
hennes man måste flacka ifrån det ena stället till det andra, uppehållande sig
nägra få veckor på hvart och ett af dem; på hvarje ställe kunde han sällan
fä ihop mer än 5 à 6 elever.
Himmelen hade nu mulnat något, och under eftermiddagens lopp kommo
några regnskurar. En 14 års gosse rodde oss till en vid Rösvandets västra
strand belägen bondgård, hvarunder vi förgäfves sökte fånga fisk med drag.
Hvarken på detta eller det föregående stället kunde man gifva oss någon som
helst upplysning angående bestigningen af de fjäll, vid hvars fötter invånarne
bodde. Huruvida det 1,400 meter höga Gjet-Tind eller det 1,500 meter höga
Kjärring-Tid någonsin blifvit bestigna, visste man ej. Min följeslagare kände
emellertid till en gård norr om Brurskanken, hvarifrån bestigningen af detta
fjäll kunde försiggå, men att komma dit öfver de andra fjällen var omöjligt,
utan måste vi göra en lång krok norr om dem, hvarvid gården Tustervand
kunde tjäna oss som rasteställe. Vi sökte därför finna någon bland den mängd
unga karlar, som begapade oss, hvilken ville ro oss dit, men sedan de en
timmes tid uppehållit oss med öfverläggningar om priset, beslöto vi, förargade
öfver den oförskämdt höga betalning, de begärde, att söka taga oss fram
utefter sjöstranden, en ytterst vansklig uppgift, hvilken de unga latmaskarne
hånskrattande lyckönskade oss till att lösa. Vi hade emellertid icke gått långt,
förr än vi mötte en äldre man, som, underrättad om tilldragelsen, erbjöd sig
att för den af oss bjudna betalningen — 4 kronor — ro oss till Tustervand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
