Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Efter Leo Tolstoj: Gifves det en moral utan religion? II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
___GIFVES DET EN MORAL UTAN RELIGION? 427
ty ett sådant tjänande är din bestämmelse; eller: ditt lifs betydelse består i att
tjäna Gud, ty det allenast är din bestämmelse.
Moralen inbegripes i den af religionen gifna lifsförklaringen och kan
fördenskull på intet vis frånskiljas från religionen. Denna sanning träder särskildt
i dagen, om man betraktar de icke-kristne filosofernas försök att ur sin filosofi
härleda olika högre slag af sedelära. Dessa filosofer se, att den kristna
moralen är oundgängligen nödvändig, att man ej kan lefva den förutan. Men
icke blott detta — de se, att den existerar, och de skulle gärna vilja på något
sätt förbinda den med sin icke-kristna filosofi, ja, rent af framställa saken så,
som skulle den kristna moralen leda sitt ursprung från deras hedniska eller
samhällsfilosofi. Och de försöka att göra detta, men just dessa försök visa
tydligare än allt annat icke blott den kristna moralens oberoende af den
hedniska filosofien, utan äfven den fullständiga motsägelsen mellan den förra och
den senare.
Den kristna etiken, till hvilken vi på grund af vår religiösa
världsåskådning sluta oss, fordrar ej blott individualitetens uppoffrande för individernas
totalitet, utan den fordrar äfven, att vi afsäga oss vår egen individualitet och
individernas totalitet för att tjäna Gud. Den hedniska filosofien däremot forskar
efter medlen till ernående af det högsta goda för individualiteten eller dess
totalitet, och därför är motsägelsen oundviklig. För att dölja denna motsägelse
finnes det blott ett medel: att stapla upp en mängd abstrakta, konventionella
begrepp och akta sig för att lämna metafysikens töckniga område.
Så hafva också filosoferna gjort alltsedan renässansen, och just denna
omständighet — omöjligheten att försona den kristna, såsom på förhand gifven
erkända moralens fordringar med den från hednisk grundval uppsprungna
filosofien — måste man tillskrifva de nyare filosofernas egendomliga abstrakthet,
liksom deras oklarhet, obegriplighet och aflägsnande från lifvet. Med
undantag af Spinoza, hvilken i sin filosofi utgick från religiösa och sant kristliga
grundsatser, ehuru han ej räknades till de kristne, äfvensom den genialiske Kant,
hvilken uppställde sin etik oberoende af sin metafysik, hafva alla öfriga
filosofer, till och med Schopenhauer, sökt utfundera en uppenbarligen endast
konstmässig förbindelse mellan sin etik och sin metafysik.
Man finner, att den kristna etiken är något på förhand gifvet, som står
fast och oberoende af filosofien och ej är i behof af några af denna tillagda
fiktiva stödjemedel, utan att filosofien blott uttänker sådana satser, enligt hvilka
den gifna etiken ej kan motsäga, utan måste förena sig med och liksom framgå
ur henne. Samtliga dessa satser synas dock försvara den kristna etiken endast
så länge, som de betraktas abstrakt. Så snart man använder dem på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
