Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ahl: I arbetareförsäkringsfrågan. I - 1. Invaliditetsprincipen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 i areetareförsäkringsfrågan.
icke kan och icke bör vara någon s. k. filantropisk stiftelse, inom hvars
ram välgörenheten såsom sådan har något som helst utrymme.
De hufvudgrunder för försäkringen, på hvilka det ifrågavarande
lagförslaget hvilar och hvilka hufvudgrunder, jämte deras tillämpning, här
skulle utgöra föremål för granskning, äro:
l:o Inval iditetsp ri?icip en, tillämpad på försäkringen;
2:0 Obligatorisk försäkring för endast vissa befolkningsgrupper;
3:0 Statens bidrag till försäkringen;
4:0 De försäkrades indelning i flera pensionsklasser, medgifvande
pensioner till olika belopp,
Arbetsgifvares skyldighet att jämte de försäkrade erlägga för
sak-ringsafgifter, och
Arbetsgifvarnes och de försäkrades afgifter beräknade efter de
senares aflöning per vecka; samt
5:0 Försäkring af en del utaf nuvarande generation.
1. Invaliditetsprincipen.
Grundsatsen att försäkringsanstalten bör bereda pension vid
invaliditet, uppkommen af hvilken orsak som helst, angifver redan i och för
sig den stora omfattning anstalten bör äga för att närmelsevis kunna
vinna det med densamma afsedda mål. Det synes oss då vara af vikt
att icke ens skenbart frångå denna grundsats. Ett sådant fränträdande
af grundsatsen äger dock rum sä snart man stadgar ett visst åldersår
(se § 1), då invaliditet nödvändigt skall inträda, ty i alla de fall, då den
försäkrade, utan att redan vara pensionär, uppnår detta åldersår, blir
försäkringen för honom en àlderdomsförsäkri?ig och icke en
invaliditetsförsäkring. Om det för pensions erhållande erfordras för en 69 åring ett
intyg, som konstaterar invaliditeten, så kunna vi icke finna något skäl
hvarför dylikt intyg icke äfven skulle erfordras för en 70-åring. Det är
visserligen sällsynt att förmåga af arbete till den grad, som erfordras för
att därigenom kunna försörja sig, är för handen hos individer tillhörande
de folkgrupper, hvilka genom lagen afses för försäkring, ännu sedan 70
års ålder blifvit uppnådd, men sädana fall inträffa likväl. — Vi anse äfven
att bestämd föreskrift bör vara utfärdad därom, att ansökning om
pension skall vara åtföljd af intyg om invaliditet, utfärdadt å ämbetets vägnar
af legitimerad läkare (se § 41). Någon oöfvervinnelig praktisk svårighet
för anskaffande af dylikt läkarebetyg äfven å landet, där ju af staten
af-lönade provincial- och distriktsläkare äro anställda, synes icke böra
befaras; men utan bestämd fordran pä ett dylikt intyg, öppnar man dörren
för misstag, vare sig dessa komma att uppstå af okunnighet eller af
missbruk.
Det inträffar kanske ofta nog fall, då en person blir utsatt för
varaktig nedsättning af arbetskrafter, hvarigenom han, ehuru visserligen
ännu i förmåga af arbete, icke är i stånd att förtjäna sitt fulla
lifsuppe-hälle. Beredes icke vid sådana fall person, som uteslutande lefver af sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
