Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Den dömdes broder Kolskägg säger:
Till landsflykt födas vara främsta män,
var stolt att hedern ej blef dig förmenad,
den är ej värd ett handslag af en vän,
som icke tio längta att se stenad.
Och hemmets lockelse blir då också en blandad känsla, en smärtfylld kärlek.
Det lockar mest från fjärran, mest när skilsmässan är evig och oåterkallelig.
Dà blir kärleken en tärande längtan och saknad, ett raseri att återse och
försonas. Och så blir kärleken till vara kära störst, de bli oss dyrbarast, när vi
förlorat dem. Sà heter det i en af diktsamlingens enklast formade men
djupast kända bitar lika sant som vackert:
Säg aldrig, att de gamla,
när de sitt öga sluta,
att de vi öfvergifva,
att de, som vi förskjuta,
snart doft och färg förlora
likt blommorna och gräsen,
att vi ur hjärtat rifva
ett namn — som från din ruta
ett gammalt damm, du blankar —.
De resa sig så stora
som höga andeväsen,
de öfverskygga jorden
och alla dina tankar,
som, hur din lott är vorden,
hvar natt till hemmet vända
likt svalorna till nästet. —
Ett hem, det är det fastet,
vi rest med murar trygga,
vår egen värld, den enda
vi midt i världen bygga.
Men hemmets dubbla magnetism af lockände och frånstötande är ett så viktigt
drag hos Heidenstam, därför att känslan för detta är historien om allt i
världen. Hemmet på en gång lockar och stöter bort, men det gör allt. All
jordisk erfarenhet är en sådan magnet med två poler, en attraherande och en
repellerande. Det är oro i utelifvet, men det är också oro i hemlifvet.
Människan har därför också en dubbel längtan, som det heter i Pilgrimens julsång
i Hans Alienus:
Trolöst flydde jag skuggornas land,
trånade äter till lifvet,
gators vimmel och lampors brand.
Dock — mitt öde stod skrifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
