Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
men han förmenade, att det vore så med alla ideal här i lifvet: de kunna
endast delvis nås, men böra ändå inses och erkännas såsom de
vägledande stjärnorna.
Under meningsbytet förekom ett intermezzo, som föreföll mig i hög
grad belysande. Längst borta i salen reste sig en lång, men böjd gestalt,
en man med långt rödt skägg och händer som en grofarbetare.
— Jag är icke blott skollärare — tog han till orda med säflig
dialekt — utan jag är också familjefar. Annars kanske jag icke hade vågat
här uppträda. Men om hvad jag iakttagit på mina egna barn, bör jag
väl kunna tala. Jag har tre barn, som växa upp omkring mig där hemma.
Och det har jag då icke kunnat undgå att märka, att de äro hvarandra
i hög grad olika. Och det måste det enklaste förstånd säga mig, att jag
vore en onaturlig fader, om jag ställde samma fordringar på dessa olika
barn. I afseende på dem inser jag det vara min fadersplikt att
»individualisera» i uppfostran, såsom det kallades i föredraget. Men då frågar jag
herrarne: när jag så går in i skolrummet bredvid, är det då rimligt, att
jag skall behandla andras barn på annat sätt, än som jag vet det vara
min plikt att behandla mina egna ? —
Det är med individualiseringens princip, som med de flesta andra
här i motsatsernas värld: den äger endast ett relativt berättigande.
Individualitet och totalitet äro båda likaberättigade sidor i det ideala målet.
I viss mån måste man vid uppfostran sträfva efter en allsidig
utveckling af individen. Men å andra sidan: den mänskliga naturens
inskränkthet och lifvets korthet medföra nödvändigheten af en specialisering, hvarvid
en hvar företrädesvis når utveckling åt det håll, där han har sina största
möjligheter.
Äfven härvid gäller det icke ett radikalt antingen-eller, utan målet
är det moderata både-och. Men den sida, som löper fara att förbises, det
är otvifvelaktigt individualiseringen. Det schematiska stöpandet af alla i
samma form, därtill finnes frestelse nog i hela vår skolorganisation.
Därför är det naturligt, att i mångt och mycket är
individualiseringens princip på långt när ej tillräckligt tillämpad inom vår skolvärld.
Många af vårt nutida undervisningsväsens djupaste brister torde just däri
ha sin anledning.
Huru står till exempel med individualiseringens princip den
uniformitet tillsamman, hvilken utmärker hela vårt skolväsen?
Läroverksreformen kommer gån g efter annan icke ur fläcken å vår
riksdag, för att man icke kan blifva enig om de önskvärda
förändringarne. Så länge t. o. m. skolmännen själfva äro af olika meningar i
principfrågor, så länge är det så godt att stanna vid status quo: så blef ju
slutresultatet äfven vid detta års riksdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
