Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Frans von Schéele: Individualisering inom skolväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
öfverskattande af den bokliga bildningens värde. Det är icke därigenom^
att alla blifva hvarandra lika och i allo lika ställda, som jag tänker mig
i framtiden den dåliga klasskillnaden undanröjd. Icke därigenom t ex.
att så godt som alla aflägga samma mogenhetsexamen. Utan därigenom
att bokens och spadens män ömsesidigt lära att lika högt akta och
respektera hvarandra. När de det lärt, då skola de ock inse, att vitsordet
från folkskolan eller folkhögskolan har lika stort själfvärde, som betyget
från gymnasiet eller universitetet. Men också att ingendera kan ersätta
det andra.
Skolorna skola alla vara bottenskolor för lifvet, men icke
bottenskolor för hvarandra. Det finnes så många olika slag af människor, sà
många skilda uppgifter i lifvet, att man väl borde inse nödvändigheten
af en mångfald till mål och medel olika skolor. Målet bör sannerligen
ej vara att utsläta de få skillnader, som nu finnas inom vår skolvärld,
utan tvärt om att införa nya olikheter. Det är ej på uniformeringens,
utan på individualiseringens väg, som vi äfven härvidlag böra slå in.
Ett annat mångdebatteradt skolspörsmål för dagen är frågan om
feriearbetet. Äfven den erhåller sin rätta belysning först, om man
ser den från individualiseringens synpunkt.
Införandet af feriearbete för vår skolungdom var i och för sig ett
lyckligt grepp. Det är ej riktigt att arbeta hardt när som slafvar under
åtta månader för att sedan göra platt intet under fyra.
Omväxlingen mellan skollif och hemlif är nyttig, och man gör
oklokt, om man instämmer i ropet mot våra långa skolferier: både
lärjungar, lärare och hem behöfva dem oafkortade. Men detta bör vara
en omväxling, ej mellan arbete och sysslolöshet, utan mellan skolarbete
och hemarbete.
Fattade man rätt skillnaden mellan dessa båda arbetsformer, sa
skulle man kunna draga alldeles särskild vinst af feriearbetet, — däraf
vinna resultat, som aldrig kunde ernås genom utsträckning af
skolterminerna.
Synnerligen gäller detta om individualiseringen inom studiearbetet
Vid klassundervisningen i skolan har det sig onekligen i mångt och
mycket svårt att undvika uniformiteten. När en lärare samtidigt skall
undervisa många lärjungar, så kan det ej hjälpas, att han endast
undantagsvis kan lämpa sig efter de olika individualiteterna. Den rätte läraren
känner detta såsom ett missförhållande, såsom ett ondt, men han inser
det såsom ett nödvändigt ondt.
Men är det ock nödvändigt att, såsom man gjort genom stadgan
om feriearbetet, utsträcka denna uniformitet äfven till hemarbetet under
ferierna?
De bättre bland skolynglingarne ha redan före nämnda stadgas
dagar utfört feriearbeten, och det ofta efter lärares anvisning. Men då
dessa feriarbeten voro frivilliga, så lämpades de efter hvarje enskild elevs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
