Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Frans von Schéele: Den kristligt-sociala rörelsen i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KRISTLIGT-SOCIALA RÖRELSEN I TYSKLAND. 617
Samtidigt gick ock partiet allt mera öfver i konservativ riktning.
Bryggan öfver bildade antisemitismen, den yttre häfstången återigen blef
den s. k. Berlin-rörelsen, som hösten 1880 började sitt lopp.
En af Berlins gamla konservativa borgareföreningar, »der
Bürger-verein in der Luisenstadt», som vid denna tid förde ett tynande lif,
inkallade Stöcker att hålla inledningsföredraget vid ett offentligt folkmöte.
Stöcker framställde sina kristligt-sociala, antisemitiska åsikter med den
formfulländning och värme, att han ryckte sina åhörare med sig.
Gnistan tände, föreningen vaknade åter upp och var vunnen för de
Stöc-kerska idéerna. Andra föreningar följde efter och nya bildades. Våren
1881 uppstod den ena efter den andra konservativa borgareföreningen.
En liknande tysk studentförening hade redan bildats i Januari. Inom ett
år räknade rörelsen mellan 40 och 50 föreningar i Berlin. Högsta
ledningen af dem utöfvades af en kommitté, den mycket omtalade C. C. C.%
d. v. s. »der Conservative Central-Comitee», i hvilken såväl Adolf
Wagner som Adolf Stöcker invaldes. Inom pressen fick rörelsen sitt eget
organ redan i slutet af 1881 uti »Deutsche Tageblatt» och längre fram i
>Vorwärts», samtidigt med att den i det hela hade bundsförvanter inom
den konservativa pressen, i »Reichsboten», »Kreuzzeitung» m. fl.
Dessa föreningars närmaste syfte var att genom en stor folkrörelse
bryta de liberales och socialdemokraternas välde i Berlin och så insätta
konservativa representanter för hufvudstaden i tyska riksdagen och
Preussens »Abgeordnetenhaus». Redan hösten 1881 uppträdde dessa föreningar
i valstriden för riksdagen. Visserligen lyckades de icke drifva någon af
sina kandidater igenom, men de samlade dock kring dem 40 tusen röster,
och 1884 hade deras rösttal stigit till 53 tusen. Pä samma sätt spelade
de en viktig roll vid de preussiska representantvalen. Och vid valen till
Berlins egen representation lyckades de t. o. m. sätta in sina egna
kandidater och inom iStadtverordnetenversammlung» bilda ett nytt »tyskt
borgareparti». Störst framgång hade man dock vid de kyrkliga valen. Här
lyckades man helt och hållet förskjuta maktförhållandena inom Berlins
stadssynod, så att i stället för den förut härskande liberala majoriteten
nu trädde en »positiv riktning».
År 1884 stod denna Berlin-rörelse på sin höjdpunkt. Och i dess
konservativa led voro Stöcker och hans kristligt-sociala öfver allt
kärntruppen. Allt sedan 1878 hade det kristligt-sociala partiet afstått från
att uppställa egna kandidater vid de politiska valen, och när Stöcker
1881 erhöll säte i riksdagen tog han plats bland högern och betecknade
sig själf uttryckligen i riksdagsförteckningen såsom »tysk-konservativ»;
blott inom parentes tillfogade han: kristligt-social.
För Stöcker var detta Berlin-parti blott ett medel för ännu mera
omfattande syften. Han ville nu utsträcka sin verksamhet öfver hela
riket. På samma sätt som han gjort i hufvudstaden, hoppades han i hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
