Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Frans von Schéele: Den kristligt-sociala rörelsen i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6l2
Tyskland kunna sammansluta och organisera alla konservativa, alla
moderata antiselmiter, alla allvarligt kristliga element, alla sansadt socialt
tänkande under en enda gemensam fana med inskriften: kristendom,
monarki, social reform. Ej klasskamp skulle härvid vara medlet, utan
alla klassers inbördes solidaritet. På så sätt skulle »das deutsche
Vater-land» socialt enas, liksom det skett i nationellt hänseende 1870.
För detta mål insatte han nu alla sina krafter i preussiska
representanthuset, i riksdagen och under otaliga agitationsresor. Han gjorde
t. o. m. ett misslyckadt försök att för sina idéer vinna prins Wilhelm,
den nuvarande kejsaren. Med män af centern och det katolska sociala
partiet sökte han förbindelser; till och med de radikala antisemiterna
sökte han närma sig. En tid tycktes verkligen gynnande vindar fylla
hans segel. Allt närmare syntes han vara förverkligandet af sina
högtflygande planer.
Men så kom en mäktigare och gjorde dessa om intet.
Bismarck började 1885—87 sin kartellpolitik, och med den sköts
rikskansleren-hofpredikanten åt sidan. När kejsar Wilhelm II bestigit
tronen, mötte Stöcker äfven från det hållet nya hinder. Först förbjöds
han att blanda sig i den offentliga striden och tvangs att inskränka sina
föredrag till religiösa och patriotiska ämnen. Och så 1890 erhöll han
afsked från sitt ämbete såsom hofpredikant
Sedan han därigenom återfått sin politiska handlingsfrihet och
Bismarck motvillig dragit sig tillbaka, började Stöcker åter en energisk
verksamhet, grundade den evangelisk-sociala kongressen, bildade en s. k.
socialmonarkisk förening och sammanslöt i December 1892 partiet
omkring ett nytt utförligt program, hvari hans förnämsta kristligt-sociala,
kyrkopolitiska och antisemistiska idéer fastslogos såsom konservativa
fordringar.
Men alla dessa framgångar voro endast skenbara. De makter,
Stöcker frambesvurit, växte honom själf öfver hufvudet. Han förmådde ej
sammanhålla det gigantiska socialt-konservativa parti, på hvars bildande
han så energiskt arbetat. Den evangelisk-sociala kongressen uppträdde
själfständigt. Den socialmonarkiska föreningen stannade vid ansatsen.
Antisemiterna skilde sig i hat och bitterhet från de konservativa. Och
inom hans egen kristligt-sociala kärntrupp uppträdde en yngre fraktion
med allt bestämdare fordringar.
I Februari i år beröfvades han sin plats bland de konservativa.
Förgäfves har han försökt åter sluta de kristligt-sociala närmare till sig.
Och nu helt nyligen har han ej blott uteslutits ur den evangelisk-sociala
kongressens aktionskommitté, utan äfven utträdt ur kongressen själf.
Det var själfva hans politiska princip, som var outförbar: föreningen
af kristlig-socialism och konservatism. De konservative, jorddrottarne
och deras partifränder, stötte ut socialisten. De kristligt-sociala,
småfolket, proletärvännerna ha nu till sist ock afskuddat oket af den
konservative ledaren. Och så jagas medelvägsmannen bort under en stört-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
