Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Frans von Schéele: Den kristligt-sociala rörelsen i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KRISTLIGT-SOCIALA RÖRELSEN I TYSKLAND. 619
sympatier, ha de kristligt-sociala så småningom blifvit allt mer ensamma,
allt mer förkättrade af alla andra både politiska och kyrkliga partier.
Huru Stöcker utstötts ur de konservatives led, har redan omnämnts.
Liknande ostracism har ock så väl det frikonservativa (gent emot prof.
Delbrück) som det nationalliberala partiet (emot landgerichtsrat Kulemann)
begagnat mot hvarje tendens åt det kristligt-sociala hållet.
De kyrkliga myndigheterna hafva också vändt sig emot rörelsen.
Skarpast har denna opposition framträdt i det preussiska evangeliska
öfverkyrkorådets dekret af den 15 December 1895. Vid fara af
disciplinstraff förbjudas däri prästerna hvarje deltagande i »socialpolitisk agiation».
Flera enskilda prästmän ha också nogsamt fått erfara allvaret af denna
de kyrkliga styrelsernas afsikt att göra ett slut på »prästsocialismen».
Att detta gemensamma motstånd skall bidraga att förena
fraktionerna inom de förföljdes parti, ligger ju i sakens natur. Likaså är det
naturligt, att under denna kamp för tillvaron det skall blifva de mera
avancerade inom partiet, som få vinden i seglen, under det att däremot de
äldre och försiktigare trängas tillbaka till eftertruppen eller reserven. Och
det behöfves nog därför mycket litet förutseende för att inse, att »de
unge» inom partiet ha största utsikterna att gå segrande ur den schism,
som nu uppstått mellan dem och »de gamle».
Af särskild betydelse äro därför för närvarande de åsikter och
planer, som röra sig bland dessa yngre kristligt-sociala. Och då Paul
Göhre själf tillhör deras fraktion och nog är en bland dess redigaste
hufvuden och mest energiska viljor, så har hans bok för visso ej sitt
minsta intresse genom den redogörelse för framtidsförhoppningarne, hvaråt
han ägnar dess sista kapitel.
Såsom ett hufvudresultat af hela rörelsens förlopp hittills slår han
fast nödvändigheten af en gränsreglering mellan kristendomen och hvarje
social eller nationalekonomisk partisträfvan. Den kristna religionen — så
framhöll med största skärpa professor Kaftan redan vid kongressen 1893
— har till mål det eviga lifvet i Gud; däremot afser de sociala
sträfvandena närmast blott ett ändamålsenligt tillfredsställande af de timliga
be-hofven. »Kristendomen är oberoende af den ekonomiska
samhällsordningen och förenlig med hvarje form af det nationalekonomiska lifvet; a
andra sidan har ock detta sina egna lagar, genom hvilka det står
själfständigt gent emot kristendomen.»*
Göhre går därför så långt, att han gillar deras mening, som se en
motsägelse i partinamnet kristligt-social.
* Jmfr de åsikter, som af oss förfäktats i den uppsats om Kristendom och socialism,
hvilken infördes i Svensk Tidskrift 1893 (sid. 556—564), och som sedan försvarades i
polemiken mot lektor L. Bergström i tidskriftens följande årgång (sid. 59—63). Af den historik,
som Göhre lämnar, framgår ju, att vår dåvarande motståndare intog i stridsfrågan en
ståndpunkt, som redan då kunde anses såsom föråldrad bland själfva anhängarne af den kristliga
socialismen i Tyskland: redan Stöcker hade ju principiellt brutit med densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
