Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Kristofer Randers: Svensk lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LYRIK. 637
kyssarne, som du mig skänkte;
ännu blomma i mitt sinnes
sena höst de barn af våren,
du med morgondagg bestänkte.
Helig, helig är mig natten,
sen Jocondas natt jag delat,
sen i mörkret vid din sida
evigheters fröjd jag smakat,
evigheters kval fått lida!
Hvad är åldern mig och döden?
Lugn jag möter skumma öden;
lifvets högsta spel jag spelat
lifvets ångest har mig skakat,
mig dess vällust genombäfvat,
jag har älskat, jag har lefvat!
Og samlingen afsluttes med et Digt »I gryningen», hvori Digteren
efter en Fest, hvori man har
druckit sol, som svällt i rankans bukter
och lefvat blommans korta kärleksvår,
som samlat glöd och kraft i klasens frukter
och mognat dem i ensamhetens år,
en sol, som skummats ifrån ljusets flöden
och undfått skönhetslifvets dop i döden, —
før Laget bry der op, i värme, halvt begeistrede, halvt vemodige Ord
ud-bringer en Skaal for livet:
Dig, som oss lockar städs och städs bedrager,
hvars kalla drag af sköna masker höljs,
som trampar på hvar dröm, om än så fager,
och dock af drömmens åtrå städs förföljs,
som tog, förklädd, hvar kärleksed, vi svurit,
som har vår längtans alla dräkter burit,
vårt hemligt älskade, vårt äkta vif,
dig, du förrädiska och sköna lif
vi hälsa! — Te salutant morituri!
I disse to sidstnævnte Digte — og navnlig i det citerede Slutningsvers
er der en Stemning, som minder om Heidenstam, og hvori Livsglædens
og Tungsindets Sangere mødes.
I rent formel Henseende staar Hedbergs samling ikke i sin Helhed
paa Høide med Heidenstams, hvis beundringsværdige Virtuositet i
Verse-byggnirig og Rimslyngning han mangler. Han har ikke den Variation i
Rytmerne och det musikalsk indsmigrende Tonefald, som udmærker f.
Eks. »Gullebarns vaggsånger», — det hyper-reflekterede Tankeindhold har
undertiden lagt en vis Torhed og Stivhed over hans Vers, og det hænder,
at hans Øre for det rytmisk virkningsfulde har svigtet, saa Formen er
bleven mere kunstlet og kunstfærdig, saaledes i det 2:det Stykke af »Sånger
på hafvet), hvis Rytme ser saaden ud:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
