Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Demokratiska framtidsutsikter. Af Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATISKA FRAMTIDSUTSIKTER 95
utan äga internationell giltighet, att hvarje nationell
kulturutveckling måste anknytas till det internationella sammanhanget.
Dessa påståenden, som förmenas tolka oafvisliga kulturbehof,
anföras endast såsom exempel, hvarmed ej en fullständig
uppräkning åsyftas. Det må vara nog att hänvisa till de ständigt
upprepade yrkandena på specialismens, organisationens,
internationalismens kraf.
Inför dessa kraf, om de tagas på fullt allvar, måste det
demokratiska statsskicket framstå såsom en anomali.
Valmaiismassornas tillerkända kompetens att, vare sig
medelbart eller omedelbart, gifva regeringen dess fullmakt kan ej
betyda någonting annat, än att den förutsatta jämlikheten icke
kräfver någon särskild utbildning för att förrätta ett lämpligt
val. I den politiskt högsta instansen bortfaller alltså hvarje
hänsyn till det specialiseringsbehof, som anses utmärkande för
hela den moderna kulturen.
Den demokratiska organisationen afser allenast själfva
valrättens utöfning, och därvid förekommer ingen arbetsfördelning,
eftersom allt väljande är af samma art och, för så vidt som
det kan sägas innebära något slags arbete, fullgöres med ens
genom framlämnandet af valsedeln. Det så mångsidigt
organiserade statsarbetet skall således i sista hand kontrolleras
genom en ytterst enkel förrättning, som i och för sig ej utgör
någon egen nämnvärd möda eller någon personlig befattning
med offentligt ansvar utan består blott i öfverantvardandet af
ett mödosamt och ansvarsfullt uppdrag åt andra.
I valorganisationen, efter hvilket slags rösträttssystem dess
former än må anordnas, finns ej heller någonting, som
häntyder på statens nödtvång att verka för sina egna uppgifter
under ständigt iakttagande af deras öfverensstämmelse med de
internationella förhållandenas utveckling. Den regering, som
framgår ur folkvalen, kan aldrig undslippa detta nödtvång. En
modern stats hela förvaltning (ej blott dess utrikespolitik och
försvar i egentlig mening) kan lika litet som något annat
kulturarbete skötas och utbildas oberoende af de samtida
internationella lifsvillkoren. Men för valmännen, som kallas att fälla
sitt afgörande utslag, finns ej ens någon påminnelse om ett
dylikt ansvar. För dem står det fritt att uppträda, som om deras
land och folk vore ensamma till i världen.
Den närmaste slutsatsen, som kan dragas af denna jämförelse,
7. Svensk Tidskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
