Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Jordfrågan och dagspolitiken. Af Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 CURT ROHTLIEB
beroende, i erforderliga fall och under för framtiden betryggande
villkor åstadkomma aflösning ytterst genom expropriation
(tvångs-aflösning) af torpares, bolagsarrendatorers och deras vederlikars
jordbruk på enskilda domäner.» Någon synnerlig förhoppning
att vinna ens andra kammaren för motionen torde väl
motionärerna ej själfva hysa. Att hålla frågan vid lif och i
motiveringen få sjunga ut om den allestädes närvarande
»feodalis-men», har väl varit hufvudsyftet.
Enahanda syfte tyckes ligga till grund för ett flertal af samma
partis motioner, af hvilka icke mindre än tre hafva en kläm
af likartadt innehåll som den relaterade. De flesta bära
tydliga spår af herr Lindhagens aldrig tröttnande — men tyvärr
ej sällan ganska tröttande — penna. Profetiskt förebådas däri redan
»sista akterna i det stora drama, som industrialismen
upprullat». Feodalismen, om hvars innebörd och utbredning
författaren äger insikter förbluffande för de flesta historici, måste
mötas af ett »befrielseverk». »Oaktadt folket på många orter
förblöder» afhöras inga »lifstecken från regering eller länsstyrelse».
För en »allmoge af kufvade småbrukare» tycks knappt finnas
annan räddning än expropriation, hvarvid naturligtvis »något
konstrueradt marknadsvärde» ej finge tjäna till ledning.
Emotsedda invändningar, att äfven jordägaren kunde behöfva skydd
för frukten af sitt arbete och sparsamhet eller att
fastighetskrediten möjligen vore af någon betydelse för den ekonomiska
utvecklingen, afklippas kategoriskt. »Här må juristeriet och
egennyttan spinna sina trådar hur fint och omänskligt som
helst»; herr Lindhagen talar »i dessa öfvergifna människors
namn».
Utan att prisgifva dessa funderingar ät någon opassande
munterhet, måste man fråga sig, om ej jordfrågan bragts närmare
sin lösning, därest man, t. o. m. på bekostnad af författarens
varmhjärtade känslotänkande, något mera hölle sig till torra
fakta och i någon mån läte samhällsvetenskapens mödosamt
vunna rön tala.
Bland de reformer i mera blygsam skala, som då kunde
ifrågakomma, vore en förenkling af formerna för förvärf af lägenheter
från kronojord säkerligen rätt välgörande. I fråga om mindre
kronoegendomar har detta redan skett, ehuru förenklingen
måhända kunde drifvas ännu längre. För afsöndringar från
egendomar öfver ett visst arrendevärde erfordras emellertid riksda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
