Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Jordfrågan och dagspolitiken. Af Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagens samtycke, hvilket i sin tur förutsätter ej så litet af
tidsödande formaliteter. Spekulanten på jord till eget hem kan i
följd häraf ofta komma att få vänta två år eller mera, innan
han får tillträda sin jordlott. Detta måste tydligen afskräcka
många. Men att afhända riksdagen afgörandet af sådana frågor
möter nog motstånd från många håll, kanske ej minst, där
egnahemssakens talan högljuddast föres. Att motståndet mot
ett sådant önskemål i främsta rummet är att förvänta från strängt
demokratiskt håll, är för öfrigt ett utslag af historiens ironi,
som nog ej saknar motstycke.
Det stora och varaktiga hindret för egnahemssaken är dock
af helt annan art. Detta hinder ligger framför allt i frånvaron
af den »jordhunger», hvarom så mycket talas. Det är
efterfrågan af jord — ej blott en önskan att få jord till skänks eller
till underpris, utan effektiv, köpkraftig efterfrågan — som det
kommer an på. Man må organisera jordbrukskrediten aldrig
så väl, man må nedpruta fordringarna på säkerhet för
långifvaren till ett minimum, någon fond af egna tillgångar måste städse
förutsättas hos en köpare. Skulle han laborera enbart med
främmande medel, blefve han i saknad af tillräckliga motiv för
att fylla sin ekonomiska funktion såsom jordbrukare. Han måste
städse vara ägare af ett öfverskott utöfver den hans tillgångar
belastande gälden, ett öfverskott, hvars tillväxt eller
minskning är en lifssak för honom själf; det är detta, som skiljer
den själfständigt arbetande jordbrukaren från den utan
själfständigt intresse tjänande drängen. Att jordbrukaren i någon
mån måste vara »kapitalist», är således ett korollarium af hans
hufvudsakliga funktion. En jordhunger, som ej är förenad med
förmågan att fylla denna funktion, kan ur ekonomisk synpunkt
alls ej komma i betraktande och gör knappt skäl för sitt namn.
I ett land som Danmark har den mindre jordbrukarklassen
företett en snabb tillväxt äfven oberoende af det allmännas
understöd. Hos oss låter framgången vänta på sig, tills vi få
köpkraftiga spekulanter på småbruk.
Åtskilligt kan väl i afvaktan därpå genom lagstiftning och
statsunderstöd göras. På den vägen kan dock aldrig bristen mer
än till mindre del undanrödjas. Hvad som främst behöfves, är
således att framkalla och understödja kapitalbildningen bland
småfolket; och därest ej utvecklingen själf visar vägen, blir det
sannerligen ej lätt att finna tillräckligt verksamma medel härför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
