Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Dagens frågor
- Vlissingen-frågan och dess lärdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vlissingen-frågan och dess lärdomar.
Den del i det holländska försvarsprogrammet,
som går ut på förstärkning och modernisering
af de föråldrade och militärt värdelösa
befästningarna vid Scheldemynningen — särskildt vid Vlissingen —
framkallade som bekant vid årsskiftet en häftig presspolemik.
Denna har nu stillnat af, om än enstaka artiklar, särskildt i belgiska
tidningar med benägenhet för att inspireras från Paris, tid efter
annan bära vittne om att frågan ej är slutdebatterad, utan kanske
kommer att återupptagas, när tiden närmar sig för holländska
riksdagen att definitivt taga position till det föreliggande regeringsförslaget.
Som ett symptom på internationell nervositet har presspolemiken i
ämnet varit rätt beaktansvärd, och den är äfven i ett annat hänseende
lärorik. Senast har Sigurd Ibsen i sin bekanta kritik af den norska
integritetsgarantitraktaten påpekat detta för allmänheten i Norge och
Danmark. Där framhåller han nämligen, hurusom man under
presspolemiken om Vlissingen-frågan såsom en helt naturlig sak gått ut
ifrån att en krigförande stormakt ej skulle tveka att, om nöden eller
utsikt till militär framgång så ansågs kräfva, sätta sig öfver
pappersgarantierna för Belgiens neutralitet. Det trängande behofvet af att
på engelskt och franskt håll skydda denna neutralitet mot Tyskland
har varit den röda tråden ej blott i en rad tidningsartiklar, utan
äfven i Pichons som fransk utrikesminister i deputeradekammaren
fällda uttalanden i frågan.
Innebörden häraf bör kanske belysas genom en kort rekapitulation
af hithörande fakta. Redan då Scheldemynningens ordentliga
befästande i fjol bragtes på tal af Hollands regering, påstods det, att
här förelåg en tysk manöver. Tyskland skulle önska en utfallsport
mot England och samtidigt vilja hindra England och Frankrike att
genom undsättning sjövägen uppför Schelde åt Belgiens fasta
neutralitetsvärn Antwerpen spärra vägen genom detta land för en tysk
invasionshär på dess inmarsch i Frankrike vid ett eventuellt krigsutbrott.
Detta resonnemang förutsätter, som man väl finner, att vid ett
krig hänsynen till såväl Hollands förutsatta som Belgiens redan på
förhand proklamerade och garanterade neutralitet skulle väga
fjäderlätt mot den vinkande militära fördelen. I »Times» liksom i »Temps»
och »Indépendence Belge» framfördes den äfven af belgiska folkrättslärde
hyllade tesen, att Vlissingen-befästningarna måste anses som en kränkning
af hvad som vore förutsättningen för Belgiens neutralitets skyddande af
garantimakterna, den fria undsättningsvägen uppför Schelde till
Antwerpen. Franske utrikesministern Pichon lät t. o. m. förstå, att han
ämnade inleda »samtal» med den belgiska neutralitetens öfriga
garanter enligt 1839 års traktat om dess tolkning i förevarande fall. Med
erkännansvärd kallblodighet afvisades ögonblickligen en dylik
inblandning i Hollands inre angelägenheter af dess utrikesminister van
Swinderen, samtidigt med att han förklarade, att det holländska
kustförsvarsförslaget ej hade något samband med Belgiens internationellt
reglerade ställning. Pichons plan föll för öfrigt rätt hastigt till
jorden, sedan Tyskland, som öfvertagit Preussens garantiställning enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1911/0245.html
