Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Vlissingen-frågan och dess lärdomar - Två nya franska Dreadnought-slagskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1839 års traktat, officiöst låtit förstå, att det ej ämnade gå med på
någon inskränkning i Hollands suveräna rättigheter, till hvilka hörde
att på egen mark vidtaga sådana försvarsåtgärder det själft ansåge
lämpligt. Holländska folkrättslärde liksom äfven Wienprofessorn
Bernatzik skyndade också att slående uppvisa, hurusom
Scheldemynningen ej, liksom flodens belgiska lopp, var neutraliserad, hvadan
Holland där var fullt suveränt och under krig t. o. m. pliktigt att
hindra en krigförande makts stridskrafter att passera detta område,
på samma sätt som en främmande armés genomtågande af dess
landområde måste hindras, om neutralitetsplikten skulle anses fylld.
Äldre befästningsverk vid Vlissingen hade för öfrigt trots Belgiens
neutralisering opåtalt fått anläggas.
Allmänt erkända folkrättsliga skäl ha således ej kunnat framföras
mot Vlissingens befästande, hvilket England och Frankrike af
strategiska skäl — på hvilka här ej är platsen att närmare ingå — i eget
intresse vilja hindra. »Temps» inslog också tidigt en annan väg, den
politiska påtryckningens, genom förklaringen, att Vlissingens befästande
betydde Hollands anslutning till trippelalliansen, I Holland har
man emellertid fortsatt frågans behandling till utseendet alldeles
oberörd af den internationella politiken. Den har endast hunnit
till ett förberedande stadium, före den egentliga utskottsbehandlingen,
och kritiken har dels varit af ekonomisk art, dels bestått i yrkanden
på att de erforderliga dryga anslagen borde gå till andra, mera
trängande försvarsändamål.
Förutom den garanterade — och då naturligtvis än mer den
blott deklarerade — neutralitetens bräcklighet har denna episod
belyst ett par andra politiska realiteter af stort intresse. Den ena är
den, att en mindre stats försvarsfrågor i praktiken numera, i
synnerhet om dess geografiska läge är hvad man kallar »utsatt», alltid
ha sin internationella sida, om ock denna stundom förgätes under
den inre partipolitikens tummel, och att både tillrådanden och
afrådanden af vissa försvarsåtgärder från intresserade
stormaktsgrannars sida äro tänkbara. Den andra omständigheten är desso lik:
neutralitetsgarantin kan, om garanternas egna strategiska intressen
komma med i spelet, framkalla ett så lifligt begär hos dem att
»skydda» det neutralitetsgaranterade landet, att detta under
garanternas täflan om att komma först vid dylika »skyddsåtgärder» rentaf
riskerar — såsom i detta fall Belgien vid en tysk-fransk
konflikt — att bli krigsskådeplats vid de sinsemellan fientliga
skyddspatronernas kraftmätning. Så te sig de smärre staternas ställning i
denna »yngsta järnålder», då välmenande män vilja råda dem till
begynnande afrustning, oberoende af stormakternas ställning till en
sådan åtgärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
