Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Efterskörd. Af Harald Nielsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERSKÖRD 281
ett karaktärens och handlingens språk, att det linnes en
sinnets vishet, som icke står efter hjärnans klart formulerade
klokhet. Om målet för en andes insikt och betydelse är den djupa
kraft, hvarmed den uppfattar tillvaron i dess grundförhållanden,
om det är utmärkande för en tankeskald, att han har fattat
problemen — de stora och väsentliga — i deras yttersta
konsekvenser, så behöfver Fröding heller icke i detta afseende någon
fördragsamhet, så fylles hans skaldskap af ett innehåll så
tankedigert som något af hans samtids. För att öfvertyga sig
härom behöfver man som prof blott taga en enda af hans
dikter.
»Balen, en hjältedikt» tillhör icke blott hans poesis mognaste
utan också dess mest harmoniska konst. Är något roligt,
vittnar något om hans fantasi, hans förmåga att trolla fram
en stämning, så är det i sanning denna dikt, men jag häfdar att
den är något mera, den är ett uttryck för en stor, mödosamt
tillkämpad och med ansträngande af hela personligheten
fasthållen lifsåskådning — just lifsåskådning: en öfverlägset uppfattad,
fullbordad harmoni, hvars humor genombrytes af stråkdrag som
ge ett varsel om smärta och tvifvel.
Dikten börjar med att skildra skalden sådan han var i sin
ungdoms jäsnings- och brytningstid:
Det var en gång, när jag var mycket ung,
dä hvarje möda var mig lång och tung,
och på bohémens alla vägar dref jag,
Childe-Haroldsdikter skref och sönderref jag,
ibland i sorg och punsch bland vänner smalt jag
och stundom slösade och stundom svalt jag
och gick och drömde dumt om guld och lager,
tills jag blef sjuk och ful och gul och mager.
Han skildrar nu en af de Oskarsbaler, som han så ofta
skildrat i Karlstadstidningen, hela skaran af landsortsnotabiliteter,
af strama fruar och tyllklädd a döttrar:
Som världserfaren kritisk pessimist
jag fann det hela tomt och fult och trist.
Men då kommer fru Uggla inseglande som en flaggfregatt och
efter henne dotterdottern fröken Elsa Örn:
Och med detsamma var det mig som allt
tog gladare och skönare gestalt,
musiken ljöd mer musikaliskt ren
och mera ljust och klart blef gasens sken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
