Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Efterskörd. Af Harald Nielsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 HARALD NIELSEN
Då han sett henne dansa:
i vida ringar
af svarta frackar
bland fjärilsvingar
af tyll och flor
tager han mod till sig och bjuder upp, men han är tafatt i
dansen och Elsa ler kallt, då de till sist landa i soffan. Då
gripes hans själ åter af mörk melankoli och han föresätter sig
att hli tragisk som prins Hamlet, »den dystert sköne
galenskaps-aktörn», och han håller ett tal, hvars make aldrig hörts på en bal,
om hur illusionerna fly med röken »från aftonlägereldens sista glöd».
»Ni söker döfva sorgen med ett skratt,
ni hör till dem som ännu äro glade
i bilans skugga som Scheherazade
när dag till dag af hotadt lif hon lade
med hjälp af dikt förlängd från natt till natt.
Men tingens lag den Lyss till ingen saga
och smeks ej blid af någon flickas hand,
och den sultanen kan ej dikt bedraga,
han slår de starka och han slår de svaga,
han är Samiim, hvad hjälper le och klaga
mot ökenstormens hvirfvelhaf af sand.
Det är en sådan kraft, en sådan sanning i denna litet
travesterade vältalighet, att vi som Elsa äro frestade att fråga: är ni
galen. Men vi fråga icke, ty vi veta att dessa ord som
persi-fleras och som skämtsamt affärdas med hennes svar: »jå för
sjuka gossar, för unga flickor är alltsammans strunt» äro odödligt
allvar, ett uttryck för en mans förtviflan. Man jämföre den ton,
som höres i detta stycke dämpad och behärskad af det större
konstnärliga sammanhanget, med dikter där den väller fram mera
omedelbart och personligt.
Världsförloppet vecklar ut sig galet,
det är komiskt midt i all sin ståt,
därför ler jag åt det långa kvalet,
det är icke vardt en klagolåt.
Här i »Balen» känna vi icke bitterheten, allvaret svepes in i
ett leende; då den unge mannen burit sig tafatt åt, hjälper
fantasien och drömmen honom: han drömmer sig vara på bal hos
Vår Herre, och hvad verkligheten nekat honom, vinner han i
sjunde himmelen, där
Stjärnkronor bryta sin brokiga glans
i gnistrande prismor och kuber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
