Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Sverige genom konstnärsögon. Några brottstycken. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE GENOM KONSTNÄRSÖGON 355
denna skogens tjusning skildrats starkare än i Liljefors’ »Jägare
som lyss». Hans uttryck af uppmärksamhet, nästan af andakt,
gör denne bondskytt till en sinnebild af hvad skogen betyder
för oss soni andlig rikedom.
Sedan det svenska folket under ett par decennier intresserat
sig för hur vårt nyaste Sverige tog sig ut, sedt genom
bankirögon, och läst så mycket om ödemarksräntor samt förargat sig
åt de vinster, som energi och framsynthet ändtligen kunnat
afvinna de stora järnmalmsbergen, Gellivare och Kirunavara,
som höjde sig öfver
vidderna, började man att äfven
konstnärligt upptäcka dessa
trakter. Den egendomliga
motsättningen mellan
naturfolket, som fått ödemarkens
rö störd genom sprängskott,
som då de skredo öfver
snövidderna sågo det elektriska
ljuset lysa på bergen, blir
ännu mera slående genom
den tystnad och den tomhet, som omgifver dessa grufsamhällen
inom polcirkeln. Karl Nordström har målat Kirunabergets vackra
linjer, då den stora järnmalmsknallen, rodnande i aftonsolen,
glöder som metall. Prins Eugen har återgifvit samma berg i
snö, och hela den trakt, där lapparna drifva sina renhjordar
utmed järnvägen och dess malmtåg, har tecknats af Albert
Engström, hvilkens läggning i alldeles särskild grad stämmer
öfverens med vildmarkens och naturfolkets innersta väsen och
ursprunglighet. Vår kultur är döden för lapparna. När man från
Abisko blickar ut öfver Torneträsk och på stränderna ser de
grå renhjordarna beta på vidderna och skymtar bland
fjällbjörkarna några mörkblå lappdräkter, tänker man med ett visst
vemod på, att snart skall den siste lappen med sin
egendomliga gång vagga fram mellan dvärgbjörkarna, förkrympta som
han själf, försvinna under det flammande norrskenet i sin pulka,
lämnande den sista svenska kåtan, där han så förnöjd och
gladlynt skar af rensteken med sin sirade benknif, utdrifven af
ALBERT ENGSTRÖM. Lappsk gudabild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
