Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Sverige genom konstnärsögon. Några brottstycken. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
356 CARL G. LAURIN
krafter, som han ej kan fatta, ännu mindre stå emot. Då har
Sverige gjort en förlust, som dock ej kunnat undvikas.
Kulturen har trängt fram, rikedomen har tilltagit, till dess att en
gång också vår timme slår, då kylan har ökats och drifvit oss
mot söder igen. Det är den tanke som talar från Kiruna
kyrkklocka i Albert Engström ord:
Stig, min klang, mot sol och mot norrskenslågor vida,
väck sofvande fjäll, slumrande myr och mo.
vig åt arbete in fält, som fruktsamma bida,
vig dem till sist en gång till den eviga tystnadens ro.
Af det Stockholm, som 1523 prydde sig med björklöf och
hälsade unge kung Gösta, är ej mycket kvar. Det gamla slottet
— »hufvudbyggnaden» — som det då så blygsamt hette, där
Gustaf Vasa regerade i detta ords egentliga mening, finnes ej
mera. Då Gustaf Adolf lämnade detta slott för att vid
Breitenfeld och Lutzen skydda Sverige och låta sitt lif, för som han
sade »vårt federneslands majestät och Guds kyrkia som
therut-irmaii hvilar» önskade han Stockholms borgerskap »att eder
små kåter måge blifva store stenhus, eder små båter store skiepp
och farkoster och att oljan i edra krukor aldrig må tryta och
felas», och väldigt blef det uppsving Stockholm gjorde under
storhetstiden. Vid dess slut påbörjades det nya slottet,
Nikodemus Tessins skapelse. Bäst har det kanske målats af en
som själf är född inom dess murar, prins Eugen, som
återgifvit dess »ädla fyrkant» på en stor målning, där man ser
Stockholms slott en sommarnatt. Öfver strömmens dunkla vatten
sväfva några måsar, ättlingar af de fåglar, som flögo öfver
hamnen, då Bellman en morgon 1780 beskref Stockholms hamn:
»Ej minsta knark i blockar och tåg
så tidigt, att besökaren såg,
hur, under det luften blef kulen och hög,
fiskmåsen kring masterna flög.»
Ehuru det finnes ej så få gamla och ett stort antal nya
vackra hus i Stockholm ha mycket få af våra nu lefvande
konstnärer återgifvit Riddarhuset, Börsen på Stortorget och gamla
Riksbanken på Järntorget. Ett betydande stämningsvärde har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
