Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Flottans ekonomiska förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 369
denturkårens) otillräcklighet oförbehållsamt äfven af honom såsom
orsaker till den ekonomiska förvaltningens svårigheter. Man kan då
förstå, hvilken andel marinförvaltningen har i det nuvarande läget,
när man vet, att förslagen om marinintendenturens omorganisation
bragts på fall just genom dess (eller dess civilafdelnings) motstånd,
och att ämbetsverket lät fyra år och fyra månader (dec. 1905—april
1910) förflyta mellan den första remissen af marinstabschefens
förslag om ändring af föreskrifterna för öfningsanslaget och sitt eget
yttrande i fråga om dess slutliga behandling. Då ämbetsverket
fattade sitt beslut, som gick ut på tillsättande af sakkunnige för
flottans redovisningsväsende, var emellertid herr Dahlin reservant,
med den frimodiga motiveringen, att marinförvaltningen själf
förfogade öfver erforderliga krafter för uppgiften och själf ^otvifvelaktigt
snabbare» skulle kunna fullgöra densamma. Hur lång tid
reservanten då tänkt sig, att de sakkunnige skulle behöfva, synes ej framgå
af hans yttrande. Faktiskt afgafs första delen af deras betänkande
efter fyra månader (4 juli—15 nov. 1910), hvarefter
marinförvaltningen har behöft något längre tid för att yttra sig öfver förslaget
(3 april 1911).
Det förefaller knappast möjligt att efter detta hysa tvifvel om
hvar hufvudansvaret för ineffektiviteten inom flottans ekonomiska
förvaltning ligger. Ej ens herr Dahlin synes ha velat jäfva herr
Tenows slutsats, att en ekonomisk öfverledning af flottan saknas.
För att den skall komma till stånd behöfs antagligen ett starkare
civilt inflytande och, framför allt, behöfs det mera auktoritet för det
civila elementet. Fråga är, om icke den största bristen just är
den sist antydda. Herr Dahlin klagar öfver att genom herr Tenows
utredning »har gjorts hvad som kunnat göras för att förstöra
tilltron till ett administrativt ämbetsverks arbete» (Soc. Dem.:s referat);
men man kan lugna honom så till vida, att ingen omdömesgill man
vill utsträcka de erfarenheter, som här bragts i dagen beträffande
marinförvaltningen, tillnärmelsevis i hela deras vidd till den svenska
civila förvaltningen i allmänhet. Har det civila inflytandet ej
kommit till sin rätt emot det militära inom flottan, beror det i främsta
rummet på att den militära sidan af flottans förvaltning rekryteras
från eliten af officerskåren, medan det onekligen är mycket långt
ifrån att den civila förvaltningen skulle skicka sina största
förmågor till motsvarande civilafdelningar. Resultatet är då tämligen
gifvet, och det framstår med obeveklig tydlighet för hvar och en
som vill se: från militärernas sida en betydlig likgiltighet för
mycket viktiga synpunkter, för hvilka de sakna särskilda förutsättningar,
och från civilafdelningens män (för att citera herr Tenow) »denna
byråkratiska trångsynthet, som icke fattar något utom byråns fyra
väggar», uppfattningen om »rätten att göra nätt och jämt så litet
som lagens bokstaf föreskrifver eller instruktionens ordalydelse kan
medgifva, med sinnet nätt och jämt så vaket, att man varsn r och
varskor, om verket eller den enskilde ämbetsmannen löper fara att
begå den största af dödssynder: den att öfverskrida sin befogenhet »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
