Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Norra spårvägsbolaget och dess personal - Staten och det mindre jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 DAGENS FRÅGOR
tum, att bolaget begagnat sig af de personers offervillighet, hvilka —
alls icke för att göra bolaget en tjänst, utan för att fylla en
samhällelig plikt — bidrogo att upprätthälla trafiken under
storstrejksdagarna, att skaffa sig billigare arbetskraft.
Härtill kommer ett annat faktum, och det är, att Stockholms Nya
Spårvägsaktiebolag genom koncession innehar monopol på
upprätthållande af spårvägstrafik inom stora delar af Stockholm och dess
omnejd. Det har härigenom kommit i besittning af en
monopolränta, som ger en inkomst vida öfverstigande normal företagarvinst.
Bolaget har sålunda allt skäl i världen att icke knussla vid
uppgörandet af arbetsvillkoren. Några berättigade ekonomiska hänsyn, som
kunde motivera ett motsatt förfaringssätt, finnas här icke.
Nu har bland trafikpersonalen bildats en fackförening, till hvilken
sex sjundedelar af denna kår lära höra. Denna förening har hos
styrelsen framställt begäran om kollektivaftal och för det ändamålet
framlagt ett förslag, i allmänhet öfverensstämmande med de enskilda
aftal, som afslutats mellan södra bolaget och dess personal, och
hvilkas bestämmelser ifråga om löner oeh arbetstid öfverensstämma med
det brutna kollektivaftalets.
Det är att hoppas, att denna personalens framställning skall af
styrelsen blifva tillmötesgången. Skulle motsatsen mot förmodan
inträffa, kommer säkert den opartiska opinionen inom alla läger att
kraftigt reagera.
Alldeles frånsedt denna frågas lösning i föreliggande fall, har den
såsom ofvan framhållits en principiell sida af största betydelse. För
det första: böra icke stat och kommun vid koncessions medgifvande
eller vid antagande af entreprenörer för större offentliga arbeten,
på sätt som flerstädes ägt rum i utlandet, stipulera vissa
minimi-kraf beträffande arbetsvillkoren vid sådana företag, där
arbetsinställelse ej kan få förekomma? För det andra: när kommunala
skyddskårer i framtiden måste inskrida för att upprätthålla
samhällsnödvän-diga arbeten, blir det icke nödvändigt att på något sätt försäkra
sig om att deras verksamhet ej kommer att af arbetsgifvarna
utnyttjas på ett otillbörligt sätt?
För det mindre jordbruket, som alltmera
tyckes blifva samtliga partiers förklarade
skötebarn, ha jämväl innevarande år understöd och
förmåner i skilda former beslutats. Man kan nog utan fara för
misstag antaga, att uppmärksamheten därvid mera varit riktad på den
sociala än på den ekonomiska sidan af saken. Att småbruket i
regel är mera intensivt och alltså ger anledning till större användning
af kapital och arbete per ytenhet är visserligen uppenbart, men om
och i hvad mån små brukningsdelar äro ekonomiskt fördelaktiga,
torde ganska få reflektera öfver. Icke blott att den ökade
intensiteten vid en viss punkt lämnar mindre utbyte och alltså resulterar i
en ren förlust — detta utgör ett snabbt verkande korrektiv mot
öfverdrifven intensitet — ; betydligt menligare kan följden blifva, om jor-
Staten oeh det
mindre jordbruket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
